Familj och närstående
För välfungerande ätstörningsvård är samarbetet till familjen och andra närstående viktigt. Utgångspunkten är att de närstående är en värdefull resurs för tillfrisknande, inte en orsak till sjukdomen.
Föräldrar och närstående kan ibland vara de som i huvudsak genomför vården (familjebaserad vård), ibland en central samarbetspart och ibland främst som stöd och uppmuntrare. Ju bättre vi kan jobba tillsammans och i samma riktning, desto bättre blir resultaten.
I början av sjukdomsförloppet upplever närstående ofta rädsla och osäkerhet, maktlöshet. Varför äter hen inte? Varför mår hen dåligt? Vad är det här riktigt fråga om? Hur skall vi ta itu med det här? Vid ätstörning finns en stor risk att närstående börjar organisera sig kring ätstörningssymptomen. Man försöker på olika sätt göra det lättare för den drabbade, men risken är att man istället förlänger sjukdomsförloppet.
Som föräldrar eller närstående kan ni hjälpa genom att söka kunskap om ätstörningar för att bättre kunna förstå och hjälpa, genom att söka och begära praktiska råd för vardagen och genom att få träffa andra i samma situation.
Utbildning, stöd och råd för anhöriga hittas bl.a. på Psykporten (Tukea syömishäiriöön sairastuneen läheisille) via Kunskapscentrum för ätstörningar (webbutbildningarna STÄRKA och VÄKSA). Vi kan också rekommendera boken Förstå och bemöta ätstörningar (Clinton & Isomaa, 2022) samt boken Familjebaserad behandling – Handbok för föräldrar vars barn behandlas för anorexia nervosa (Ganci, 2020).
Många unga människor med ätstörning bär på en stor ambivalens och rädsla för förändring, som kan finnas med under mycket lång tid. Stöd och uppmuntra ert barn eller din närstående att söka och ta emot den hjälp som erbjuds. Lova eller förvänta er inte snabba, enkla lösningar. Ätstörningsvård innebär långsiktigt samarbete mellan den drabbade, vården och närstående.
Praktiska råd om ert barn uppvisar ätstörningsproblematik
- Ta problemen till tals. Berätta vad ni uppmärksammat och om er oro.
- Håll fast vid goda måltidsrutiner. Sträva efter att äta tillsammans och att ert barn äter regelbundet och tillräckligt. Ätstörningen får kraft av svält. Det blir inte lättare genom att minska på maten.
- Måltidssituationerna är till för att äta. Undvik att diskutera mat, näringsinnehåll, hälsosamhet eller annat som väcker starka känslor.
- Diskutera situationen och hur ni önskar hantera den regelbundet, men gör det utanför måltidssituationerna.
Glöm inte syskonen! De behöver få en vettig förklaring på rätt nivå. Alla syskon är måna om sin insjuknade syster/bror, men samtidigt rädda för skrik och bråk hemma, irriterade för att familjelivet är förstört, att det vanliga livet inte finns mer.