När man arbetar med barn får man aldrig ge upp
Socialarbetare Maria Aho i Jakobstad konstaterar att orsakerna till behov av hjälp inte har ändrat nämnvärt under hennes tre årtionden långa karriär.
– Hos föräldrarna handlar det om missbruk av rusmedel och droger, problem med den mentala hälsan och våld. Men vårdnadstvisterna har blivit vanligare och mer komplicerade, och efter sommaren och julen är de alltid fler.
Om föräldrarna har missbruksproblem eller problem med den mentala hälsan, och om den egna barndomen har varit otrygg, avspeglas problemen på de egna barnen.
– Det du inte har i din ryggsäck kan du inte heller ge vidare – men tillsammans kan vi fylla på ryggsäcken lite åt gången, förklarar Aho angående grundtanken om stöd till föräldrarna.
– Även om det finns problem i familjen betyder det inte nödvändigtvis att det går dåligt för barnet. När man arbetar med barn får man aldrig ge upp
Via diskussion till klient
Barnskyddet kontaktas till exempel av skolor, daghem, läkare, rådgivningar och polisen. Information om hjälpbehov kan också komma via en anonym barnskyddsanmälan. Det är alltid socialvårdens skyldighet att kontrollera situationen och avgöra om anmälan eller oron är motiverad eller inte.
– Först behandlas anmälan av enheten för bedömning av servicebehovet. Sedan träffar barnskyddet föräldrarna och diskuterar situationen med dem.
Om det visar sig att en familj behöver stöd och hjälp, blir den klient hos socialvården. Familjen kan ges möjlighet att få till exempel en stödfamilj eller en familjearbetare som hjälp i vardagen.
Om problemen är så svåra att lättare stödåtgärder inte räcker till, blir familjen klient inom barnskyddet. Då har familjen till exempel möjlighet att få familjerehabilitering, vilket innebär att barnet och föräldrarna bor på en enhet som erbjuder stöd för familjelivet.
– Omhändertagande och placering utanför hemmet är de sista utvägarna och vi gör allt vi kan för att inte behöva använda dem. Vår uppgift är att införa skyddande faktorer i barnets liv, betonar Aho.
Socialarbetare Maria Aho tror på kraften hos små förändringar. ”Du är mamma eller pappa så länge du lever. Det kan ingen ta ifrån dig”, påminner Aho.
En närvarande vuxen
I barnskyddet är barnets behov i fokus. I Jakobstad testas en så kallad systemisk verksamhetsmodell, där ett team med professionella tillsammans med barnet och barnets hela nätverk stävar efter att skapa en djupare förståelse av barnets och familjens situation och hjälpbehov.
Aho arbetar i ett fyra personers team, och som kollegor har hon en annan socialarbetare och två socialhandledare. På hembesök har hon med sig en socialhandledare, men barn i skolåldern och unga träffar hon ofta också ensam.
– Ibland träffas vi i centrum på ett kafé eller går i klädaffärer samtidigt som vi pratar, berättar Aho.
Målet är att socialarbetaren i första hand är en trygg och pålitlig vuxen för barnet eller den unga, och inte en myndighet som fattar beslut och gör utvärderingar – även om också det hör till socialarbetarens uppgifter.
”När jag springer glömmer jag arbetet”
Tungt arbete kräver tunga nöjen, skrattar Maria Aho. Hon har sprungit 59 maraton i 38 olika länder.
– En vän lockade med mig på Stockholm maraton. Jag skulle bara testa en gång, men jag fastnade direkt!
När den fysiska ansträngningen kör igång produktionen av endorfin, det vill säga kroppens eget må-bra-hormon, glömmer man det psykiskt tunga arbetet.
Det blir upp till 3 500 löpkilometrar per år, och ungefär fem tävlingar. Hobbyn har fört Aho och hennes man bland annat till Hawaii och Färöarna. I februari sprang de i Kilimanjaro i Tanzania.
– Mitt mål är att springa hundra maraton, om jag får leva. Placeringen spelar ingen roll, bara jag kommer i mål.
Maria Aho
– Socionom från Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet 1993, politices magister, Åbo Akademi 2003.
– I branschen 30 år, varav 20 år inom barnskyddet. Har också arbetat som chef för vuxensocialarbetet innan hon återgick till uppgifter inom barnskyddet.
– Motiveras i arbetet av viljan att hjälpa och skydda barn och möjligheten att skapa en förändring.
Artikeln har publicerats i kundtingingen Hembesöket 1/2023
Text: Varpu Saari
Bild: Eva-Stina Kjellman
