Familjerådgivning

Parrelation

• En parrelation börjar oftast med förälskelse och kärlek, och utvecklas sedan till ett partnerskap. Varje parrelation är unik och liknar sina parter. För att relationen ska förbli stabil krävs gemensam tid, omtanke och kommunikation.
• Antalet gräl ökar ofta ju längre relationen fortskrider. Det är lättare att visa ilska inför en bekant och nära person. Om man inte kan prata om saker och lösa konflikter kan det leda till separation.
• Efter den inledande förälskelsen kommer en differentieringsfas, där partnerna upptäcker att de är olika personer. Om man orkar arbeta sig igenom relationens svårigheter kan man närma sig varandra på nytt.
• Man accepterar varandras olikheter och går in i ett djupare partnerskap. Det är bra att ge varandra både utrymme och egen tid. Man lär sig respektera och acceptera den andra som hen är.

Viktigaste sakerna i en parrelation:

• Kommunikation: Öppen och ärlig kommunikation är grunden för en bra relation. Man kan och bör prata öppet med sin partner om känslor, tankar och behov. Paret lyssnar aktivt på varandra.
• Förtroende: Förtroende är en nödvändig grundsten för relationens hållbarhet. Partnerna måste kunna lita på varandra. Det är viktigt att ens egna hemligheter och känslor är trygga.
• Respekt: Man respekterar varandras gränser, åsikter och känslor, även om man inte alltid håller med varandra.
• Engagemang: Engagemang betyder att båda parter är villiga att investera i relationen och arbeta för den.
• Gemensamma värderingar och mål: Med gemensamma värderingar och mål skapas en gemensam riktning i livet.
• Intimitet: Intimitet innebär fysisk och känslomässig närhet. I en bra relation känner sig partnerna nära varandra och delar sina känslor och tankar.
• Humor: Humor har en viktig roll i en bra relation. Att skratta och dela glädje med varandra hjälper paret att klara svårigheter och skapa en positiv atmosfär.

Att gräla i ett parförhållande

I vardagen kan det ofta uppstå meningsskiljaktigheter i ett förhållande. Ibland utvecklas dessa meningsskiljaktigheter till allvarligare gräl, vilket kan leda till en ond cirkel. Sådana gräl tenderar att upprepas enligt ett liknande mönster och utlöses ofta i liknande situationer. Då blir grälen ofta olösta. Man kan gräla om vardagliga saker, även om orsaken i själva verket kan vara ouppfyllda önskningar eller svåra känslor.

För att bryta den onda cirkeln behövs samtal där man försöker förstå den andras känslor och de verkliga orsakerna till meningsskiljaktigheterna.

Det är viktigt att lära sig respektera sin partner, även om hen inte är perfekt från början, och att komma ihåg att man inte kan förändra den andra personen. Det är möjligt att prata om saker om och om igen, och man kan öva på att uttrycka sina egna behov tydligare. I sådana situationer rekommenderas även parterapi och kurser i parrelationer.

Hur grälar man på ett konstruktivt sätt:

• Ta itu med grälet från början och försök lösa det till slut.
• Håll er till ämnet. Undvik att kritisera den andras svagheter, ta inte upp gamla saker och tala inte illa om varandras släktingar.
• Lyssna på den andra utan att avbryta.
• Kritisera inte och kalla inte varandra för namn.
• Undvik uttryck som: alltid, aldrig, igen eller varje dag.
• Tala om dina egna känslor och vad som orsakar dem.
• Om grälet håller på att spåra ur, ta en paus och fortsätt när ni har lugnat ner er.
• Fortsätt grälet tills det är avslutat, även om ni har tagit en paus.
• Acceptera att man inte alltid kan bli helt överens.
• Fundera på om ett kompromiss kan vara möjligt.
• Se din egen roll i att grälet uppstod och var beredd att mötas halvvägs.
• Be om och ge förlåtelse.

Gräl ska inte vara skrämmande eller hotfulla. Om våld används, bryter man mot lagen. Våld kan vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller andligt. Bara att bevittna våld påverkar barns välbefinnande. Ett barn kan se, höra eller vara delaktigt i våld.

Föräldraskap och parförhållande

I långa parförhållanden sker många olika livsförändringar. Så småningom kan önskan om att skaffa barn uppstå. Det är bra att prata med sin partner om möjligheten att skaffa barn.

Förhållandet förändras när en ny familjemedlem föds. Ofta känner man sig mindre nöjd i förhållandet när det första barnet kommer. Men det behöver man inte vara rädd för, eftersom den nya medlemmen tar sin egen plats. De första månaderna med en baby kan vara tunga eftersom sömnen blir knapp. Gräl kan uppstå lättare. Även om man har föreställt sig familjelivet och planerat för det, kunde man inte förvänta sig en sådan förändring. Även om barnet ger en enorm mängd glädje och lycka till sina föräldrar, medför det också oro och bekymmer. I vardagen fungerar vissa dagar bra, medan andra går sämre.

Så småningom bildas en föräldra-allians i förhållandet. Ett litet barn är helt beroende av sina föräldrar, och det är ett krävande arbete. För detta behövs ömsesidigt förtroende och respekt för varandra. Det är också bra för föräldrarna att ta tid för sig själva för att vårda förhållandet mitt i familjelivet.

Förälderns egna resurser

Familjelivet kan vara krävande, och bekymmer kan handla om ekonomi, arbetsfördelning och brist på egen tid. Om utmattningen pågår länge är det viktigt att söka hjälp, till exempel från familjerådgivning eller hälsovård. Det är viktigt att föräldern tar hand om sin egen ork: egen tid, träffa vänner och hobbyer ger styrka.

Det är också bra att avsätta tid för förhållandet, till exempel genom att be om hjälp med barnpassning och tillbringa tid tillsammans. I vardagen bör man fokusera på nödvändiga hushållssysslor, och allt behöver inte vara perfekt. Ojämn fördelning av hushållsarbetet mellan partner kan särskilt belasta den kvinnliga partnern och leda till konflikter.

Tips för vardagen:

• Skapa tid för dig själv
• Om du har en partner, ordna tid tillsammans
• Slappna av regelbundet
• Berätta om dina bekymmer
• Be om hjälp med barnpassning
• Håll fast vid dina intressen och hobbies
• Sök hjälp vid behov

Källor: MLL, HUS, Befolkningsförbundet i Finland

Anknytning

En trygg anknytning börjar byggas när barnet föds. De viktigaste åren för anknytningens utveckling är från ungefär sex månaders ålder till fyra års ålder. Ett tryggt anknutet barn upplever att hen är genuint omtyckt och omhändertagen. Även om barnet blir argt, överges det inte. Barnet får bli argt, men det får inte slå någon eller förstöra saker. Den vuxna vägleder barnet och tar emot dess starka känslor. Den vuxna sätter trygga gränser och tröstar när barnet blir ledset. En trygg vuxen hjälper barnet att sätta ord på sina känslor. När barnet har lugnat sig kan det prata om situationen tillsammans med den vuxna. Ett tryggt anknutet barn är självständigt i förhållande till sin ålder.

Ett otryggt anknutet barn kan utåt sett verka självsäkert, men hen vet inte hur man söker trygghet och stöd från en vuxen när det behövs. Barnet har blivit lämnad ensam i många situationer vid en alltför ung ålder, vilket kan leda till en undvikande anknytning. Som vuxen kan detta yttra sig som ångest- eller rädsletillstånd, och ett starkt behov att behaga andra.

Barnet kan också utveckla en ambivalent anknytning, där hen klänger sig fast och är lättirriterad. Den vuxna kan uppleva barnets beteende som utmanande. Barnet kan gnälla mycket och vara svårt att lugna när det är upprört. Det har inte blivit lyssnat på som litet och har behandlats inkonsekvent. Det kan också ha förekommit omsorgssvikt eller övergrepp.

Stöd barnets önskade beteende

Föräldrarnas viktigaste uppgift är att hjälpa barnet att lära sig hantera sina känslor. Barnet kan ännu inte själv reglera sina känslotillstånd, därför behöver det vuxnas stöd och vägledning. Barnet behöver också föräldrarnas uppmärksamhet – om barnet inte får tillräckligt med den kan det börja trotsa eller gnälla för att få den.

När barnet beter sig bra är det viktigt att lägga märke till det och berömma honom eller henne. Tack och uppmuntran stärker barnets känsla av att kunna handla rätt och klara av sina känslor.

Exempel:
Om barnet håller på att få ett raseriutbrott men lyckas lugna sig själv, är det en stor seger. Barnet kan kanske gråta lite eller visa besvikelse, men undviker ändå ett större utbrott. Då är det bra att den vuxna berättar hur fint barnet klarade situationen och ger beröm för det.

Tydliga regler och konsekvens

Tydliga regler hjälper barnet att förstå vad som förväntas. Föräldrar kan vara flexibla, men det måste finnas fasta gränser som gäller. Om reglerna hela tiden ändras eller är otydliga, vet barnet inte hur det ska handla.

Om barnets beteende leder till en följd, ska den alltid ha en tydlig koppling till handlingen.
Exempel: om barnet kastar mat på golvet, ska hen hjälpa till att städa upp.

Ibland kan en förälder ge efter, och det behöver inte orsaka problem om det sker sällan. Men konsekvens är alltid det tryggaste, tydligaste och mest effektiva för barnet.

Att hantera utmanande situationer

Om barnet beter sig på ett oönskat sätt, är det bra att först fundera på hur allvarlig situationen är.

• Om barnet till exempel slår ett annat barn, ska den vuxna lugnt men bestämt ta barnet därifrån.
• Om barnet vill ha något i affären, kan man föreslå ett annat alternativ.
• När barnet har lugnat sig, kan man prata om det som hände.

Uppfostran fungerar bäst när situationen är lugn och barnet kan ta emot vägledning.

Uppfostran och föräldraskap

Föräldrar påverkar sina barn genom sitt eget handlande, och målet med uppfostran är att hjälpa barnet att växa till en självständig och ansvarsfull individ. Barnet lär sig i samspel med sina föräldrar vad som är rätt och fel samt vilka saker som är värdefulla. Uppfostran påverkas också av barnets temperament, och föräldrar kan medvetet fundera över vilka värderingar och handlingssätt de vill föra vidare från sin egen barndomsfamilj.

En god uppfostran bygger på att dela känslor och tillbringa tid tillsammans, till exempel genom lek och godnattsagor, där föräldern lär känna sitt barn och dess tankar. Barnet behöver inte ständigt uppleva något extraordinärt – det vardagliga samspelet räcker. Det är viktigt att barnet känner sig värdefullt för sina föräldrar, att de litar på och accepterar hen som en person. Konflikter hör till vardagen, och barnet måste också lära sig att säga emot. Det är viktigt att förstå barnets beteende – bakom trots och ilska finns ofta en orsak, inte en önskan att irritera.

En positiv uppväxtmiljö byggs upp genom intresse, uppmuntran, stöd och samtal. Viktiga faktorer är också en god relation mellan föräldrarna, barnets nära relation till sin far, moderns omvårdnad samt ett negativt förhållningssätt till fysisk bestraffning.

Servicechef

Magdalena Abrams, 040 195 1509, magdalena.abrams@ovph.fi

Sekreterare

Jenny Nyfors, 040 486 1073

Ledande socialarbetare

Camilla Lunden, 040 357 6251, camilla.lunden@ovph.fi

Socialarbetare

Maria Norrgård,  044 424 0102
Siv Roos, 040 161 6740
Sarah Storm, 040 355 3484
Sara Södö,  040 186 2721

Virpi Hagström, 0406241185

Psykologer

Birgit Häger-Nylund, 044 727 1373
Anna-Lotta Högbacka,  040 183 1402
Niina Kypärä,  040 513 6018
Mari Ojajärvi,  040 144 8355

Sakkunnig i utvecklingspsykologi

Marie Ahlholm 050 465 9166

E-post: förnamn.efternamn@ovph.fi

Ledande socionom

Jouni Riitijoki 040 539 0245, jouni.riitijoki@ovph.fi

Socionomer

Nanny Ahde 040 515 1186
Johanna Erholtz 040 544 4311
Jenni Ovaska  040 357 5684

Kontakt

Vi svarar i mån av möjlighet. Om är du har ärende till din egen arbetare, men inte får svar, kan du lämna ringbud per sms. Minns att sätta ditt namn i meddelandet.

På grund av dataskyddsorsaker kan vi inte handlägga klientärenden per e-post.

Servicechef

Magdalena Abrams, 040 195 1509, magdalena.abrams@ovph.fi

Sekreterare

Jenny Nyfors, 040 486 1073

Ledande socialarbetare

Camilla Lunden, 040 357 6251, camilla.lunden@ovph.fi

Socialarbetare

Yvonne Åkerlund, 040 186 0031
Monica Hällund-Myntti, 040 543 5270

Sakkunnig i utvecklingspsykologi

Johanna Hagström-Hietala, 050 562 5712
Nina Lahti, 040 480 7821

E-post: förnamn.efternamn@ovph.fi

Ledande socionom

Jouni Riitijoki 040 539 0245, jouni.riitijoki@ovph.fi

Socionomer

Petra Wingren-Sulkakoski 040 805 1677
Marjo Sumell 040 547 6721
Jenny Edström  040 805 1705

Kontakt

Vi svarar i mån av möjlighet. Om är du har ärende till din egen arbetare, men inte får svar, kan du lämna ringbud per sms. Minns att sätta ditt namn i meddelandet.

På grund av dataskyddsorsaker kan vi inte handlägga klientärenden per e-post.