Provisor Mikko Komsi: ”Jag är redo att hoppa i den djupa änden”

Jag förväntade mig inte att jag en dag skulle arbeta ledigt även på svenska. De utmaningar som svenskan ställde till i gymnasiet blev i stället till ett klart mål för mig. De drev mig framåt och jag märkte att det bara var upp till mig själv hur motiverad jag var att öva på mina språkkunskaper. Slutresultatet känns belönande även om jag ännu inte heller kan berätta vitsar på svenska vid kaffebordet. Men jag kan arbeta på svenska, vilket är det viktigaste.

Klinisk farmaci som intresse

Jag fick min första kontakt med Vasa centralsjukhus när jag jobbade i sjukhusets infusionsvätskelager en sommar. Jobbet gav mig goda minnen och fick mig att återvända hit för min andra praktik i farmaci. När jag blev färdig provade jag på att jobba på ett öppet apotek men längtade tillbaka till sjukhusvärlden. Jag ville arbeta närmare patienterna – och hjälpa mer.

Min önskan att få jobba med klinisk farmaci gick i uppfyllelse när jag fick ett vikariat som avdelningsfarmaceut på jouren. Som ung farmaceut hade jag de kvalifikationer som uppgiften krävde men behövde ännu finslipa på mina färdigheter. Arbetet gav mig de lärdomar som jag behövde – men å andra sidan har jag alltid velat hoppa i den djupa änden i mitt arbetsliv. I mitt arbete på jouren fick jag tillämpa mina kunskaper och utveckla mitt professionella jag. Samtidigt fick jag en känsla av att jag på riktigt hade en möjlighet att se till att patienterna fick en bättre vård. Det gav mig en blodad tand och det fick mig att börja studera till provisor.

Målet är att främja hälso- och sjukvården

Efter studierna återvände jag till ett bekant ställe, Vasa centralsjukhus, och gick från avdelningsfarmaci till att bli provisorsvikarie. För närvarande arbetar jag som närchef för avdelningsfarmaceuterna. Men det tog mig nog tid att vänja mig vid den nya uppgiften – även om platsen och människorna var bekanta – för plötsligt hade jag en annan roll och mycket mer ansvar!

Det bästa med att jobba på ett sjukhusapotek är att man får göra lite av allt möjligt. Uppgifterna är mångsidiga och jag kan delta i främjandet av hälso- och sjukvården genom mitt arbete på sjukhusapoteket. Jag har från första början alltid velat hjälpa kunder, patienter och arbetskompisar. Dessutom känns det också bra att få arbeta i en offentlig organisation.

Det känns också bra att få arbeta i en offentlig organisation.

Här hittade jag en riktning på min karriär

Till min glädje är vi ett tätt sammansvetsat gäng och därför kan vi också skoja i arbetet. Det är lätt att komma överens om olika saker, vilket är viktigt och något som också framhävts när vi fått nya anställda och vår verksamhet har utvidgats. Vi har ofta också studerande hos oss och det är jättepositivt. Många i vårt gäng har jobbat här redan under studietiden. Det lönar sig att modigt ta kontakt om man är intresserad av att jobba här. För man behöver verkligen inte vara rädd för att man pratar svenska här!

Noggrannhet samt en förmåga att se helheter och arbeta med olika människor är färdigheter som i allmänhet behövs i farmaci. Det är lätt att samarbeta när man kan tolka och läsa av andra samt diskutera med varandra oberoende av i vilken situation man befinner sig. Jag skulle nog säga att mina diskussions- och förhandlingsfärdigheter är min styrka.

Jag tycker att min karriär fått en egen riktning här. Den har bestått av sommarjobb, praktikperioder, vikariat, pro gradu-projekt. Och i alla de här skedena har jag fått enormt med stöd och inspiration – tack vare det så står jag här nu.

Vi är 8000 anställda. Var och en av oss har sin egen berättelse och tillsammans är vi Österbottens välfärdsområde. Artikeln är en del av en serie där vi berättar om våra anställdas karriärstigar, tankar om framgång och utmaningar och om välfärdsområdet som arbetsgivare.