Till innehållet
Karriärberättelser

Brandförman Christoffer Jåfs: ”I det här jobbet kommer laget alltid före jaget”

En leende brandman iklädd kortärmad, svart skjoita med räddningsverkets emblem sitter i baktill i en brandbil. Till höger syns en dykardräkt.
Christoffer Jåfs har räddat människor ur brinnande hus och förlöst babyer på motorvägen – men också upplevt frustrationen då inget mer går att göra.

Som brandförman blir man bekant med livets bästa och sämsta sidor. Ändå har jag svårt att tänka mig något yrke som skulle passa mig bättre. Jag gillar att ha ett fysiskt krävande och omväxlande jobb. Tillfredsställelsen man får efter ett krävande uppdrag med ett bra slut går inte att jämföra med något annat. 

Under uppväxten var mitt främsta intresse ishockey. Efter gymnasiet visste jag att jag ville ha ett fysiskt arbete, men var osäker på vad jag borde satsa på. En släkting tipsade om att man i vissa fall kunde få sommarjobb på räddningsverket också som outbildad och uppmuntrade mig att ansöka. Tydligen kände han mig bättre än jag kände mig själv. 

De kommande tre åren jobbade som vikarierande brandman. Jag gick bland annat en rökdykarutbildning och fick pröva på de flesta arbetsuppgifterna under mina kollegers vakande öga. I slutet av 2010 sökte jag in till Räddningsinstitutet i Kuopio för tredje gången och blev antagen.

Ett fysiskt krävande jobb

Studierna var intensiva men högklassiga. Räddningsmannautbildningen tog 1,5 år och gav kompetens för att jobba både i ambulans och som räddningsman. Efteråt arbetade jag först i Jakobstad och sedan i Vasa. Samtidigt gick jag tilläggsutbildningar som bland annat gav mig rätt att fungera som räddningsdykare. Jag hade hört att det är något för extra tuffa killar, och vem vill inte vara det?

Som brandman måste man vara i bra skick både fysiskt och psykiskt. På brandstationen i Jakobstad finns ett gym med mångsidiga träningsmöjligheter.

Dykarkompetensen förde mig vidare till räddningsstationen i Ängskulla i Esbo. Stationen har hand om alla larm i anknytning till ytlivräddning eller dykuppdrag från Esbo till Hangö. Oftast handlade det om att söka efter eller hämta upp drunkningsoffer.

− Som brandman spelar det man gör en roll – varje dag.  

En fjärdedel av arbetstiden jobbade jag på ambulans. Jag kommer speciellt ihåg att jag under en månad var med och förlöste barn vid tre olika tillfällen då mammorna inte hann till sjukhuset. En förlossning är ju en naturlig händelse, men komplikationer är svårare att hantera på fältet. Förlossningsuppdrag är inget man är med om många gånger även om man tillbringar hela sitt yrkesliv på ambulansen.     

Trivs i ledarrollen

Sedan april 2022 har jag jobbat som brandförman i Jakobstad. Det är den absolut bästa positionen man kan ha på ett räddningsverk. Vid sidan av administrativa uppgifter får man jobba operativt och leda arbetet under utryckningarna. Om jag var tvungen att sitta framför en dator dagarna i ända skulle jag nog bli lätt deprimerad.

Jag trivs i ledarrollen, men utgår inte från att jag vet eller kan allt.  Räddningsarbete är i hög grad en lagsport. Under dygnslånga arbetspass blir man ett sammansvetsat gäng. Om stämningen är god, fungerar samarbetet bra också i tuffa lägen. Jag är inte den som brukar älta saker i efterskott, men vissa uppdrag berör en nog mer än andra, speciellt om barn är inblandade. Hittills har jag inte behövt debriefing från proffs, utan det har räckt med kollegialt stöd.

Yrket borde locka fler

Jakobstads räddningsverk har drygt 500 larm per år. Vi jobbar i snitt 42 timmar per vecka, vilket betyder att vi jobbar ett dygn och är lediga i tre dagar efteråt. Arbetsrytmen passar jättebra för mig, ifall den ändrades skulle det inte längre vara lönsamt för mig att pendla från Vasa.

Brandmansyrket har förändrats väldigt mycket under de senaste fem åren, både vad gäller tekniken och betoningarna. Samtidigt har pensionsåldern höjts till 68 år. Jag tror ändå få orkar ända dit, utan att vi i framtiden har ännu större brist på räddningsmän också i Österbotten. Det här är en trend som måste vändas innan det är för sent.

En brandman iklädd kortärmad, svart t-skjorta med räddningsemblem står vid ett trappräcke. Nedanför syns en hall där brandbilar parkerats.
− Jag trivs i ledarrollen, men utgår inte från att jag vet eller kan allt.

För den som vill använda sitt kunnande på ett mångsidigt sätt, har god samarbetsförmåga och klarar av att fatta snabba beslut, kan jag ändå inte tänka mig något lämpligare yrke än mitt. Som brandman spelar det man gör en roll – varje dag.  

Christoffer Jåfs

Jobb: Brandförman i Jakobstad. Leder räddningsinsatsen under utryckningar och sköter administrativa uppgifter.

Utbildning: Brandmannaexamen (2012), räddningsdykare (2016), underbefälsexamen (2019).

Intressen: Gubbhockey, padel, gym.

Familj: Fru och dotter på 1,5 år.  

Vi är 8000 anställda. Var och en av oss har sin egen berättelse och tillsammans är vi Österbottens välfärdsområde. Artikeln är en del av en kampanj där vi berättar om våra anställdas karriärstigar, tankar om framgång och utmaningar och om välfärdsområdet som arbetsgivare.