Till innehållet
Allmänt

Nordiskt ätstörningssamarbete som grund för utvecklingsarbete

Rasmus Isomaa, som är docent i utvecklingspsykologi och legitimerad psykoterapeut, arbetar som verksamhetsledare för Fredrikakliniken i Jakobstad och fungerar för närvarande även som ordförande för Ätstörningsförbundet i Finland (Syli r.y.) och nordiska ätstörningssällskapet (Nordic Eating Disorder Society). I artikeln berättar han om det nordiska samarbetet som han och personalen vid Fredrikakliniken är involverad i.

Fredrikakliniken i Jakobstad ansvarar för ätstörningsvården för unga och unga vuxna. Verksamheten inleddes år 2002 och firar alltså 20 år i år. Till kliniken hör både poliklinik och dagavdelning. Vår vårdmodell bygger på en djupgående förståelse av ätstörningar och hur dessa påverkar både den insjuknade och hela den omgivande familjen. Kärnan i vården är ett vänligt, respektfullt bemötande och att inte ge efter för ätstörningen. Patienten har en aktiv roll i sitt eget tillfrisknande. Vid Fredrikakliniken arbetar ett mångprofessionellt team med bred erfarenhet av ätstörningar.

Nordiskt samarbete                      

En viktig del av utvecklingen av klinikens verksamhet har varit nordiskt samarbete. Min egen karriär inom ätstörningsfältet har sin början inom forskningen. Jag påbörjade arbetet med min doktorsavhandling inom ämnet utvecklingspsykologi vid Åbo akademi i Vasa och inom det nordiska ätstörningssamarbetet hittade jag snabbt min plats. År 2008 deltog jag för första gången i en vetenskaplig konferens. Det var det nordiska ätstörningssällskapet som arrangerade konferens i Stockholm. Jag presenterade preliminära resultat från vår undersökning om förekomst av ätstörningar i Jakobstadsnejden.

Det nordiska ätstörningssällskapet (Nordic Eating Disorder Society) arrangerar sin konferens vartannat år och efter konferensen i Stockholm har jag deltagit i varje konferens. En stor del av klinikens personal har också deltagit. År 2016 blev Finland officiell medlem i det nordiska sällskapet och det året var jag huvudansvarig för att arrangera konferensen i Helsingfors. Samma år blev jag också vald till ordförande för sällskapet och har trivts i den rollen sedan dess.

I september i år arrangerades konferensen i Oslo. Planen var att konferensen skulle ha ägt rum i Oslo redan år 2020, men på grund av pandemin blev den framskjuten. Glädjen och ivern var därför stor när vi nu äntligen kunde träffas igen. Temat för årets konferens var ”From prevention to recovery” och innefattade presentationer kring förebyggande interventioner och anföranden kring behandlingsutfall och tillfrisknande. Andra starka teman under konferensen var förståelse och behandling av hetsätningsstörning samt relationer mellan såväl behandlare och patienter som olika professionella inom fältet. Kan ätstörningsbehandling förbättras genom att flytta fokus från interventioner till relationer? För den som är intresserad finns konferensens webbsida på adressen www.nedsconference.com

På bilden syns styrelsen för det nordiska ätstörningssällskapet utanför Oslo stadshus.

Förutom att jag själv och klinikens personal har haft möjlighet att delta i dessa nordiska konferensen och fått en inblick i den forskning som gjorts och görs i de nordiska länderna, så har vi även besökt flertalet kliniker, framförallt i Sverige, och därigenom fått nya insikter och idéer för vår egen utveckling. Vi har även genom våra nordiska kontakter kunnat arrangera givande utbildnings- och handledningssamarbeten med experter på området.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att forskningen öppnat många dörrar för både egen och klinikens utveckling. Till största delen har det inte handlat om att bedriva egen forskning, utan mer om att stimulera intresse för vetenskaplig utveckling, utbyte av idéer och vikten av långsiktigt samarbete.