En sjukdom är inget hinder för att förverkliga drömmar
MS, alltså multipel skleros, är en sjukdom i centrala nervsystemet med symtom som varierar från person till person. För Saija Wallius var första symtomet ett kliande utslag. Företagsläkaren skrev remiss till undersökningar, men man hann inte påbörja dem.
– Mitt ena öga började skela kraftigt, så jag åkte till akuten. Läkaren sa att det antingen är en hjärntumör eller MS. Lyckligtvis fick jag snabbt en avbokningstid till magnetkameraundersökning, och orsaken bekräftades vara MS. Det var en lättnad, eftersom jag var rädd att det skulle vara en hjärntumör, säger Wallius.
Hjälp för varierande mående
Behandlingen startade på neurologiska polikliniken, där hon numera är bekant med personalen. Wallius berömmer vården och säger att hon alltid har fått svar på sina frågor.
Sjukdomen var en främling i början, eftersom den inte hade funnits i släkten.
– Min första association till MS var en rullstol. När jag blev sjuk bestämde jag att sjukdomen inte skulle förstöra mitt liv, säger Wallius.
Medicinering påbörjades, vilket ledde till att symtomen lindrades. Det har varit olika faser genom åren. Ut-över ögonsymtomen har MS även orsakat svårigheter att gå och en trötthet som ibland varit total.
– När jag blir trött kan jag inte göra någonting. Benen blir lätt trötta och stegen långsammare. Som tur är kommer symtomen inte särskilt ofta.
Efter att hon fått barn blossade symtomen upp, vilket var en utmaning i vardagen med en bebis.
– Min dåliga balans och skelande ögon gjorde att jag kunde se berusad ut när jag var ute och gick med barnvagnen, men jag tog mig framåt. Allt är inte alltid som det ser ut, påminner Wallius.
Sjukdomen beaktas i planerna
Wallius, som jobbar som speciallärare, har planerat sin vardag så att den fungerar smidigt. Efter mer än 20 år med sjukdomen går det automatiskt att hitta de metoder som behövs.
– Eftersom jag inte kan stå långa stunder använder jag en sadelstol för att röra mig runt i klassen, och till festivaler åker vi i husbil, så det finns en plats att vila på. När jag ska gå på stan får jag tänka på var det finns toalett, och planera programmet enligt det, säger Wallius.
Efter att hon blev sjuk har Wallius stött på andras antaganden om MS.
– När vi gifte oss fick min man frågan om han visste vad han gav sig in på. Också när vi köpte hus fick vi trista kommentarer, men jag har inte ångrat det beslutet. Vi gav inte heller upp vår önskan att få barn. Man ska inte ge upp sina drömmar, även om man får en diagnos, uppmuntrar enbarns-mamman Wallius.
Nya behandlingsformer introduceras snabbt i Österbotten
MS är en inflammatorisk sjukdom som påverkar centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. De första symtomen kan vara synstörningar eller domningar i ansikte eller armar och ben.
– Diagnosen bekräftas med till exempel magnetkamera-undersökning, ryggmärgsprov och blodprov, säger sjukskötare Maarit Pollari på neurologiska polikliniken.
I Finland har cirka 13 000 personer MS och sjukdomens förekomst är bland de högsta i världen. De flesta patienterna finns i landets västra och sydvästra del. Vanligtvis insjuknar man i sjukdomen vid 20-40 års ålder, och den är vanligare hos kvinnor än hos män.
Sjukdomen behandlas med mediciner som kan ges i form av tabletter, injektioner eller intravenöst. En lämplig behandling planeras i samarbete med patienten. Valet av medicin påverkas till exempel av önskemål om graviditet eller rädsla för nålar.
– Numera kommer det nya läkemedel varje år, och vi erbjuder dem så fort som möjligt. Vi brukar vara bland de första i landet att introducera en ny medicin, vilket är fint, säger Pollari.
Förutom läkemedelsbehandling är också livsstilen viktig. Patienten kan röra på sig bara hen lyssnar på den egna kroppen. Med god muskelkondition håller man sig i bättre form och återhämtar sig snabbare.
– Vi rekommenderar medelhavsdiet, där det ingår mycket fisk och bara lite rött kött. Det är bra att undvika salt och se till att man får tillräckligt med D-vitamin. Det här gäller oss alla.
Artikeln har publicerats i kundtidningen Hembesöket 2/2023
Text: Emilia Kemppainen
Bilder: Christoffer Björklund, Emilia Kemppainen