Till innehållet
Karriärberättelser

Servicehandledare Shannon Mcwilliam: “Jag har alltid varit intresserad av att utveckla saker”

Efter tre år brukar jag ofta få en känsla av att det blivit dags för något nytt. Tidigare skulle känslan ha betytt ett byte av arbetsplats, men i välfärdsområdet har det här inte behövts.

Även om jag arbetat hos samma arbetsgivare har jag fått arbeta i olika uppgifter och utveckla mig själv och servicen. Det här en av orsakerna till varför det är bra att arbeta i en stor organisation –alternativen och möjligheterna är många. Samtidigt fördjupas bara förtroendet mellan mig och arbetsgivaren, och det har känts ömsesidigt.

För tillfället arbetar jag som vikarierande servicehandledare för äldre vid sidan av mina socionomstudier. I bagaget har jag en närvårdarutbildning som jag avklarade efter min flytt från Skottland till Finland. I mitt tidigare hemland arbetade jag som teknisk sakkunnig, så hoppet till en helt annan värld var nog ganska stort! Trots det finns mitt intresse för teknologi kvar, och jag ansvarar också för medicinautomaterna i vårt område. Dessutom har jag avklarat en yrkesexamen för närchefer. Jag är stolt över hur långt jag har kommit på nio år– till och med en aningen överraskad. I mitt hjärta har jag alltid känt mig som en vårdare, varför det kom lite som en överraskning när mitt intresse för närchefs- och kontorsarbete väcktes.

– Jag kunde inte ana att jag blir intresserad av närchefs- och kontorsarbete.

Ett servicepussel

Många utvecklingsidéer väcks på fältet och som närvårdare har jag fått vara med om mycket. I sex år har jag arbetat i olika roller och utvecklingsuppgifter, varför jag upplever att jag har en vid syn på arbetet inom hemvården. Varje ansvarsområde har fördjupat min kompetens och förståelse. Nu som servicehandledare hjälper jag klienter att hitta rätt hjälp, och beslutar hurdana tjänster de ska erbjudas.

När jag ska ta beslut besöker jag klienternas hem, för det är viktigt att se hur och var klienten lever och inte bara anta något på basis av det som finns till pappers. På plats bedömer jag läget och är lyhörd för klientens önskemål. Ibland kunde arbetet beskrivas som ett stort pussel. För att klienterna ska få en rätt och ändamålsenlig service krävs det ibland mycket tankearbete och ordnande.

En positiv påverkare

Initiativkraft, aktivitet, äkta intresse. Ett öga för helheten och ett hjärta som vill göra gott. Det kräver jobbet inom hemvården. Det är också ett socialt arbete, oberoende av om man arbetar på kontor eller som vårdare på fältet. Det är viktigt att kunna byta perspektiv, vägleda och konsultera. Ensam klarar man inte av jobbet, och även om jag arbetat i den här uppgiften i bara några veckor så har jag redan fått många nya bekanta. Samarbetet har börjat löpa och jag vet vem jag kan ringa. Under mina år inom hemvården fick jag många minnen av ögonblick som kändes som om jag var hemma hos kompisar. Vi har firat många födelsedagar, jular och andra bemärkelsedagar tillsammans. Stämningen har varit varm och det är också något som jag känner när jag tänker tillbaka på dem.

Hemvården är renodlat vårdarbete, men med lite mera färg.

Arbetet har visat att en person aldrig kan sitta på alla svar. Det har å sin sida inspirerat mig att avancera i min karriär: som närvårdare kan jag påverka och förstå på ett visst sätt, som närchef i en större skala och som servicehandledare i ännu större utsträckning. Jag har alltid velat utveckla saker, eftersom jag vill se i hur stor omfattning jag kan vara med och påverka positivt.

En ära att besöka hemmen

För egen del vill jag bygga upp ett gott anseende för hemvården. Av erfarenhet vet jag att det finns de som inte vågar söka sig till branschen på grund av rykten de har hört. Men jag kan säga att jag inte ångrat mig en sekund! Det här var rätt beslut och rätt tid. Jag rekommenderar varmt att arbeta inom hemvården, arbetet är renodlat vårdarbete, men med lite mera färg. Här får man på ett effektivt sätt påverka andra människors välbefinnande i en unik miljö. Det är en ära att få besöka klienterna och ge dem vård i deras eget hem.

När mitt vikariat som servicehandledare tar slut återgår jag till arbetet som närvårdare på fältet. Det känns bra. De kunskaper och färdigheter som jag fått genom mina vikariat är alltid till hjälp i vårdarbetet. Samtidigt drömmer jag också om att studera till socialarbetare, eftersom de spelar sin egen roll i hemvården. Den dörren får vara stängd ännu ett tag, men jag hoppas att jag en dag får öppna den.

Shannon Mcwilliam

Arbete: Vikarierande servicehandledare för äldre inom hemvården.

Karriärstig: 2016–2017: närvårdare på neurologisk rehabilitering och på ett privat serviceboende. 2018: började inom hemvården. 2019: första gången som biträdande närchef inom hemvården. 2023: vikariat som servicehandledare för äldre.

Utbildning: Blev färdig närvårdare år 2016. Yrkesexamen för närchefer avlagd år 2021, studerar som bäst till socionom.

Fritidsintressen: Röra sig i skogen, geocaching, leta upp övergivna hus.

Familj: Fru och tre barn.

Vi är 8000 anställda. Var och en av oss har sin egen berättelse och tillsammans är vi Österbottens välfärdsområde. Artikeln är en del av en serie där vi berättar om våra anställdas karriärstigar, tankar om framgång och utmaningar och om välfärdsområdet som arbetsgivare.