Barnskyddsservicen i Österbotten klarade sig bra i en nationell jämförelse
I Österbotten har man lyckats omsätta familjevården i praktiken. Sextiotvå procent av de barn som omhändertagits har kunnat placeras i familjer, medan andelen i landet i övrigt är femtiofyra procent. I Österbotten har användningen av familjevården ökat, medan den i landet i övrigt har minskat.
– Familjevård är det primära alternativet när ett barn ska placeras utanför det egna hemmet, och i Österbotten har man satsat på att utveckla i synnerhet familjevården. Nya familjer söks oavbrutet, säger Jouni Riitijoki som är chef för familjevården.
– Enligt exempelvis barnombudsmannen och ny forskning borde strukturerna inom barnskyddet förändras. Nu baserar sig barnskyddet i hög grad på anstaltsvård. Genom familjevård kan omhändertagna barn ges en så normal barndom som möjligt, säger Tiina Böling som arbetar som ledande socialarbetare inom barnskyddet.
I Österbottens välfärdsområde vill man utveckla servicen så att allt fler barn och familjer ska kunna erbjudas stöd redan förrän situationen gått så långt att barnet måste placeras utanför det egna hemmet. Familjearbetet har stärkts och tilldelats mera resurser. I Vasa har en sluten enhet ändrats till en öppenvårdsenhet som erbjuder familjer stöd. Inom familjearbetet erbjuds familjer stöd för att barn inte ska behöva placeras utanför det egna hemmet men också i det läget när placerade barn återvänder hem.
I Österbotten kan sju procent av de placerade barnen återvända till sina familjer, medan andelen i det övriga landet är endast fyra procent.
– När ett barn omhändertas strävar vi efter att barnet också ska kunna återvända till sin familj. Både familjen och barnet behöver stöd för att klara av sina utmaningar, säger Böling.
Färre omhändertaganden i Österbotten än i landet i övrigt
I Österbotten placeras 0,2 procent av barnen brådskande, medan medeltalet för hela landet är 0,4 procent. Antalet omhändertagna barn är det lägsta i Finland, 0,5 procent. Medeltalet för hela landet är 1,1 procent. Antalet omhändertaganden har inte ökat i Österbotten. Orsakerna till att barn omhändertas är generellt de samma som i det övriga Finland: små barn omhändertas på grund av problem i familjen, tonåringar oftare på grund av rusmedelsanvändning och olika beteendestörningar.
– Barnskyddet är det sista steget som socialservicen kan erbjuda familjerna, och före det steget finns det flera sätt att hjälpa familjerna, allt från barn- och familjerådgivningar, elevvård, hemservice och familjearbete, säger verksamhetsområdesdirektör Sofia Svartsjö.
– Det att vi omhändertar färre barn i Österbotten tror jag att beror på det allmänna välbefinnandet och den sociala samhörigheten bland befolkningen, men även på de satsningar som vi gjort på de tjänster som vi erbjuder barnfamiljer, fortsätter Svartsjö.
Mycket kvar att göra i servicen för barn och familjer
När verksamheten i välfärdsområdet hade kommit igång upptäckte man att kommunerna hade producerat sina tjänster på många olika sätt. Tyngdpunkten i servicen för barn och familjer låg på barnskyddet som är den tyngsta formen av socialservice som erbjuds barn och familjer. Nu satsar man på att barn och familjer inte ska behöva bli klienter inom barnskyddet.
– När ett barn behöver tjänster som tillhandahålls av barnskyddet har det redan hänt mycket i barnets och familjens liv. Familjer måste erbjudas stöd tidigare, och det stödet erbjuds av många olika sektorer i samhället, säger Svartsjö.
Hon framhäver hur viktiga kommuner, föreningar, församlingar och andra samfund samt barnet närmaste krets är när man ska förebygga och åtgärda dessa problem.
– Det är också viktigt att man utöver barnskyddet känner till de andra tjänster som finns till för familjer, säger Svartsjö.
Såväl barnskyddsverksamheten som den övriga socialvården i Österbotten lider för tillfället av personalbrist. Välfärdsområdet vill se till att det finns tillräckligt med socialarbetare för alla uppgifter som kräver den kompetens och kunskap som innehas av socialarbetare. I och med detta ser man som bäst över både arbetsuppgifterna och arbetsfördelningen mellan olika yrkesgrupper.
– I ljuset av THL:s nationella jämförelse finns det mycket gott och välgjort i den service som välfärdsområdet erbjuder barn och familjer. Men det krävs ännu mycket arbete för att verksamheten ska utvecklas och för att vi ska kunna erbjuda alla våra tjänster inom utsatta tidsfrister. Resultatet av det förebyggande arbetet kräver tid för att det ska märkas, säger Svartsjö.
Läs THL:s rapport (på finska) här: https://www.julkari.fi/handle/10024/148992
