Viktigt att lära känna sina känslor – Klaara och Fiilis stöder unga

I Österbottens välfärdsområde finns det två ungdomsstationer, Fiilis i Jakobstad och Klaara i Vasa. Ungdomsstationerna erbjuder hjälp med låg tröskel vid depression, ångest och lindriga ätstörningar. När unga får diskutera med en trygg vuxen person får de verktyg att hantera sina känslor och de stora förändringar som de går igenom i sitt liv. Ungdomsstationerna samarbetar med till exempel skolor och de mentalvårdstjänster som erbjuds inom hälso- och sjukvården.

Hjälp med låg tröskel utan remiss

När verksamheten på ungdomsstationerna erbjuds med låg tröskel betyder det att man inte behöver någon remiss för att komma på besök eller för att ta kontakt.

— En ungdom kan till exempel skicka mig ett textmeddelande för att fråga om hen kan komma och prata. Sedan ger jag hen en tid och vi träffas. Ibland är det en förälder eller skolan som tar kontakt, berättar psykiatriska sjukskötaren David Sandström som jobbar på ungdomsstationen i Jakobstad.

Förutom Sandström jobbar det också en annan person på Fiilis en gång i veckan, men på Klaara där verksamheten är lite större är antalet kontakter också fler. Klaara har cirka 10 anställda som träffar ungdomar i sitt jobb.

— De unga kan ta kontakt med hjälp av den elektroniska blankett som finns på webben eller så kan de ringa kansliet eller vår jourtelefon, berättar sjukskötare Ulla Ahlvik som arbetar på Klaara med missbruks- och beroendefrågor.

Oftast tar föräldrar eller skolan kontakt när det är fråga om en elev i årskurs 7-9. Vid tröskeln till vuxenlivet söker man själv ofta hjälp. Ibland vågar man sig till ungdomsstationen tillsammans med en kompis.

— Ju yngre den unga är, desto större roll spelar föräldern. Senare får kamratkretsen en större betydelse, säger Ahlviks kollega, psykiatriska sjukskötaren Katja Hovinmäki.

Framtiden och världsläget gör unga betänksamma

Fillis som fungerat i fem år i den stämningsfyllda miljön på musikcaféet After Eight i Jakobstad fick sitt namn just av känslor (dvs. feelings på engelska). David Sandström pratar dagligen med 12–29-åriga unga. I Jakobstad flyttar eleverna i årskurs sex till samma utrymmen som årskurserna 7-9, så därför är de yngsta kunderna på Fiilis 12-åringar. Den övre åldersgränsen på 29 år beror igen på ungdomslagen. Åldersspannet inrymmer mångaslags livsskeden och diskussionerna varierar en aning enligt åldern. Många teman är ändå aktuella i alla åldrar.

— En del unga vill prata om världsläget, om till exempel klimatförändringen eller det pågående kriget. Många diskussioner snurrar ändå kring de framtida planerna, den egna identiteten och de mänskliga relationerna, säger Sandström när hen bes beskriva vad som sysselsätter de ungas tankar.

Till exempel nyheter om kriget kan få rädslan och ångesten att bli för tung och svår, och i sådana lägen är det bra att få prata med en yrkesperson och få lära sig att hantera sin rädsla och ångest.

— Man måste känna sina känslor för att kunna gå vidare, säger Sandstöm.

Antalet besök varierar – också andra tjänster erbjuds

Besöken varar i allmänhet en halv timme eller en timme. Ibland vill eller behöver den unga fler än ett besök, andra igen mår bättre redan efter ett besök. Vid besöken kan man prata om något specifikt, exempelvis en närståendes död eller sina egna känslor och sitt humör rent allmänt samt utveckla exempelvis sin förmåga att hantera stress.

— Det är sällan man ens orkar prata om svåra frågor längre än i en timme. De unga gör själv det största arbetet efter besöken och livet tar ett steg framåt. Sedan kan man till en början minska på besöken och slutligen sluta med dem helt. Men visst får man komma tillbaka, konstaterar Sandström.

Samma säger Sandströms kollegor på Klaara, där man strävat efter att begränsa antalet besök till 20 stycken för att varje ung person ska ha en möjlighet att få hjälp. På Klaara i Vasa tar man emot 13–24-åriga unga. Tanken är inte att besöken ska fortsätta tills den unga nått en viss ålder utan bara så länge tills situationen blivit bättre och den unga känner att den kan hantera läget. Ibland kan den unga behöva stöd längre och oftare. Då kan man vid behov också fundera på andra serviceformer, som exempelvis ätstörningspolikliniken, psykiatriska mottagningen eller mental- och missbrukarvården. De här serviceformerna kräver ändå remiss.

Lyhördhet, lösningar och stöd vid beroende

Hur stöder man då unga? Det viktigaste är att lyssna och diskutera med dem samt ge dem en möjlighet att prata om sina tankar i lugn och ro. Arbetssätten varierar naturligtvis lite beroende på den unga.

— Jag själv använder hemuppgifter. Men alla förbinder ju sig inte till dem, men då måste jag bara hitta på något annat. Jag använder mig mycket av Psykportens bra, forskningsbaserade material som skapats för experter, säger Hovinmäki när hon ska berätta om de verktyg som hon använder i sitt jobb.

Verksamheten på stationen är lösningsorienterad. Det betyder att man tillsammans med den unga försöker identifiera vilka mål man ska börja arbeta mot och hur man ska uppnå dessa mål. På Klaara erbjuder man unga också stöd och hjälp vid missbruk och olika beroenden.

— Vi erbjuder stöd egentligen vid alla slags olika beroenden, exempelvis vid spel- och rusmedelsberoenden, och i alla faser av beroendet. Arbetet kan vara preventivt, och vid behov hänvisar vi kunden till avgiftningskliniken, samarbetar med socialarbetet och funderar över behovet av missbruksrehabilitering, säger Ahlvik som är insatt i de problem som anknyter till rusmedel och beroenden.

Klaara erbjuder också stöd till dem som återvänder från sin missbruksrehabilitering. Dessutom följer man också upp vissa personers körduglighet, vilket i praktiken betyder att man bokar tid till blodprov och screeningar och läkarbedömningar. De här unga hänvisas till oss av polisen.

— Vi deltar också i till exempel skolornas rusmedelsdagar. Vi erbjuder alltså mångsidiga tjänster, tillägger Ahlvik.

Trivsamma utrymmen bjuder till diskussion

På både Fiilis och Klaara har man satsat på utrymmena. Bägge ungdomsstation ligger nära centrum. Från fönstren kan man se träd och rummen är inredda med bekväma fåtöljer. Miljön runtomkring Fiilis i Jakobstad känns självklar för i grannskapet finns också andra tjänster, såsom det uppsökande ungdomsarbetet, arbetsverkstaden och socialvårdens tjänst Jatko. På musikcaféet kan man dessutom njuta av en kopp varm dryck före man ska träffa David.

— Läget skapar en bra synergieffekt. För vi finns där de unga också annars vistas, konstaterar Sandström.

På Klaara som ligger nära skolorna är utrymmena lite större och de anställda har inrett sina rum efter egna önskemål. Under vissa besök kan den unga sitta på en gympaboll eller rita om det hjälper hen att koncentrera sig.

— Vi har fått feedback om att det är lätt att komma hit och att det här ett trevligt ställe. Unga har tyckt om det, säger Ahlvik.

Tryggt när det är bekant

Bekanta utrymmen och en trivsam miljö ökar ungdomarnas intresse för att komma och diskutera. Klaara var i en sommar placerad i andra utrymmen, och då märkte vi det som också bekräftats i forskning – att en fast och bekant plats skapar trygghet och gör det lättare att diskutera även svåra saker.

Även om vi ofta tänker att ungdomarna gillar olika digitala lösningar visade coronaepidemin att det finns ett behov av besök som hålls ansikte mot ansikte. I både Jakobstad och Vasa kommer de flesta unga hellre på plats än sköter sina ärenden via nätet. Den hemlika inredningen spelar säkert också en roll.

— Det var och i hurdana utrymmen man arbetar har betydelse,

sammanfattar Hovinmäki.

Samhället utsätter ungdomarna för en allt större press

Vaikka nuorisoasemalle on helppo ja kiva tulla, eivät kaikki sinne uskaltaudu. Hovinmäki on Även om det är lätt och roligt att komma till ungdomsstationen vågar alla inte komma dit. Hovinmäki har under de senaste 20 åren märkt att orsakerna till varför ungdomarna söker sig till stationen har ändrat.

— Tidigare kom man in för att fråga var band kan träna. Men nu är frågorna allvarligare. De unga som kommer hit mår nog sämre än tidigare, funderar Hovinmäki.

Yhtenä syynä Hovinmäki pitää yhteiskunnallista muutosta ja nuorten kasvaneita paineita niHovinmäki anser att en orsak är de förändringar som skett i vårt samhälle och den större press som ungdomar utsätts för idag både i skolan och i sina fritidsintressen. Det kan finnas många bakomliggande orsaker som påverkar måendet, exempelvis mobbning. Till en början har man kanske försökt hantera mobbningen men till slut har det bara blivit för mycket.

— När det är dags att bli självständig och sköta sitt eget liv kan gränsen komma emot, konstaterar Hovinmäki.

En viktig fråga värd att upprepa

Många vuxna funderar över hur de ska stöda ungdomarna i sin närmaste krets. Ahlvik, Hovinmäki och Sandström som alla träffar unga dagligen säger att det är viktigt att man lyssnar och är intresserad av vad den unga håller på med.

Unga har ett stort behov av att bli hörda. En så enkel fråga som att hej, hur mår du kan förvåna många som kommer hit – frågar du alltså på riktigt,

berättar Hovinmäki.

Det är viktigt att den unga känner att man på riktigt är intresserad av vad hen gör och hur hen mår. Det är viktigt att ge den unga tid att prata och modigt våga fråga hur den unga mår och visa intresse för vad den unga svarar.

— Om det här inte lyckas så kan man försöka på nytt senare. Ibland tar det tid, även för oss som jobbar med det här. En del tänder till långsammare och det är helt okej, påminner Ahlvik.

Även föräldrar får delta i en del av de besök som arrangeras på ungdomsstationerna. Om man går och funderar över något där hemma, så lönar det sig absolut att ta kontakt med ungdomsstationen.

— Vi älskar ungdomar, säger Ahlvik med ett leende.

Artikeln är en del av Österbottens välfärdsområdes artikelserie Från människa till människa, där vi får en djupare inblick i vardagen och servicen för våra kunder och professionella.