Trygghet och lugn och ro hos optometristen

Optometristen Terhi Koskiniemi har jobbat på Vasa centralsjukhus ögonenhet sedan början av året. Ögonenhetens personal har tidigare bestått av ögonläkare, sjukskötare och sekreterare, men Koskiniemi är den första optometristen. Optometristen är en legitimerad optiker med begränsad rätt att ordinera läkemedel.

– I praktiken innebär det att jag får ge vissa ytbedövningar på ögat och ge ögondroppar som vidgar pupillerna, förklarar Koskiniemi.

Tidigare har optometrister haft mottagning i optikeraffärer och på universitetssjukhusen. De senaste åren har dock allt fler optometrister börjat jobba även på andra sjukhus. Koskiniemi tar för tillfället emot nästan bara barnpatienter, men tanken är att även vuxna så småningom ska få besöka hennes mottagning. Speciellt barnköerna har varit långa på ögonenheten, men tack vare optometristen har köerna kunnat betas av.

Hela enheten är tacksam över att Terhi kom hit. Den här typen av samarbete är nytt på vårt sjukhus och det utvecklas hela tiden, men vi har nu redan märkt av många fördelar,

kommenterar ögonläkare Emma Brusquini.

Läkarna och sjukskötarna behandlar ögonsjukdomar, medan optometristen kan fokusera på att ta hand om synen. Brusquini berättar att det här i praktiken innebär att Koskiniemi istället för att behandla sjukdomar kan satsa på att hjälpa patienten med hens synproblem och optimera synen. Optometristen utför även bland annat synfältsundersökningar och avbildningsundersökningar av ögat.

Rutinkontroller visar ofta behov av vidare undersökningar

För att få komma till ögonenheten behövs en remiss. De vanligaste orsakerna till att barn besöker enheten är skelning och funktionell nedsatt synförmåga, det vill säga amblyopi.

Ofta har man på rådgivningen upptäckt något i synskärpan eller ögonen och då får barnet en remiss till ögonenheten. Ögonenhetens ögonläkare gör då en bedömning om patienten ska besöka optometristen eller ögonläkaren.

– Familjen har ofta svårt att själva upptäcka symtom i barnets öga, man blir lätt van och det känns normalt. Alla symtom syns inte heller på utsidan och därför kontrolleras synen rutinmässigt på rådgivningen, berättar Koskiniemi.

Ibland upptäcker också föräldrarna själva att barnets öga till exempel skelar, alltså att ögonen inte fokuserar på samma objekt. Brytningsfel å andra sidan är något som kan vara svårt att upptäcka hemma.

Patientens första besök på ögonenheten är oftast hos ögonläkaren. En stor del av besöken är uppföljningskontroller för att följa med hur barnets syn utvecklas. Koskiniemi undersöker patientens ögon och konsulterar ögonläkaren vid behov.

– Terhi undersöker ögonen först och informerar sedan ögonläkaren. Processen går till så att ögonläkaren utgående från optometristens observationer gör en glasögonordination eller, om villkoren uppfylls, en betalningsförbindelse för glasögon. Ögonläkaren tar också ställning till när patienten bör komma på kontroll, förklarar Brusquini.

Skilda instrument och undersökningsmetoder för barn

Till viss del går det att använda samma undersökningsinstrument på barn som på vuxna, men inte alltid. Till exempel när vuxna genomgår en synundersökning får de vanligen se på en bokstavs- eller siffertavla, men barnen får figurer som är lätta att känna igen. Om patienten inte kan prata får hen peka ut ett kort för att säga vilken figur hen ser på tavlan.

För de minsta patienterna kan det ändå vara för svårt att peka ut figurer, för dem har man utvecklat ett nonparelltest där de ska plocka enstaka nonpareller enligt instruktionerna. På så sätt får den professionella en uppfattning om vad barnet ser och kan urskilja.

Även när det kommer till glasögonordinationer används olika metoder för barn och vuxna.

– Av vuxna är det enkelt att fråga direkt vilken lins de ser bättre med. Barns ögon har dock en kraftig anpassningsförmåga, ackommodation, och därför går det inte att använda samma metod, förklarar Koskiniemi.

Inför undersökningen får barnet ögondroppar som dämpar ackommodationen och gör att pupillen vidgas, då är det lättare att fastställa styrkan. Glasögon ordineras i mångt och mycket objektivt med hjälp av en speciell lampa och linser.

Undersökning utan distraktioner och i barnets takt

Den som jobbar med barnpatienter behöver vara lugn och ha känsla för situationen.

– Det kräver mer av oss än när vi jobbar med vuxna. Vi måste vara glada och uppmuntrande utan att visa tecken på stress eller brådska. Det ska vara tryggt och lugnt, slår Brusquini fast.

Det är viktigt att man bokat in en tillräckligt lång tid för barnet. Ett besök för att undersöka glasögonstyrkor tar en till en och en halv timme, men hela tiden går inte åt till själva undersökningsdelen. I besökstiden har man också räknat in väntetiden innan ögondropparna börjat verka.

På vissa uppföljningsbesök mäter man bara synskärpan och följer med hur den utvecklas. Dessa besök är kortare, ungefär en halvtimme, och kan även ordnas på sjukskötarens mottagning.

Vissa barn kan vara rädda inför besöket, till exempel om de ska få vidgande ögondroppar. Om synen är sämre i det ena ögat kan det också kännas läskigt att täcka över ögat med bättre syn så att det ska gå lättare att undersöka det sämre ögat.

Varje besök inleds med att skapa en trygg stämning. Enligt Koskiniemi ska man vara fokuserad och inte distraherad i alla undersökningar oberoende av patientens ålder, men med barn är det extra viktigt.

– Ofta kommer man långt med uppmuntran och hejarop under undersökningen. De flesta barn har också en förälder eller någon annan närstående med sig till mottagningen. Barnen får mycket stöd av dem.

Dessutom kan en skötare vara med och till exempel vifta med en leksak för att få patienten att koncentrera sig. En del barn har också med sig ett eget mjukisdjur som trygghet.

Rädslan ger för det mesta med sig och barnet kan till och med konstatera att det var roligt här. Sådant är roligt att höra,

ler Koskiniemi.

Vissa gånger lyckas det ändå helt enkelt inte att genomföra undersökningen.

– Går det inte så går det inte. Då är det lättare att bara komma överens om en ny tid, skrattar Brusquini.

Undersökningen måste ändå genomföras i något skede. Om barnet inte vill bli undersökt eller om det exempelvis handlar om en patient med nedsatt samarbetsförmåga på grund av en sjukdom, finns möjligheten att söva ner patienten under undersökningen.

Brusquini poängterar att de endast söver ner patienter om de testat alla andra metoder och samtidigt misstänker någon sjukdom. Då kan undersökningarna genomföras och behandlingen påbörjas i tid.

– Det är givande att se när synen förbättras. Synsinnet är viktigt för oss allihopa, och att få jobba med det känns betydelsefullt, säger Koskiniemi.

Artikeln är en del av Österbottens välfärdsområdes artikelserie Från människa till människa, där vi får en djupare inblick i vardagen och servicen för våra kunder och professionella.