Ny stödform för patienter i den palliativa vården och deras närstående – stöd från början till slutet och även efteråt

Projektfinansiering för utvecklingsverksamhet – samtalshjälp först i tur

Palliativ vård är behandling av sjukdomar som inte längre kan botas. Det viktigaste i den palliativa vården är att se till att det liv som återstår blir bra. Vården kan vara från veckor till månader, ibland även längre. Enligt en utredning som social- och hälsovårdsministeriet genomfört finns det mycket att utveckla i den palliativa vården i hela Finland, även i Österbotten.

Social- och hälsovårdsministeriets program för produktion av tjänster inom palliativ vård och förbättring av kvaliteten på palliativ vård syftar till att förbättra den palliativa vården. Inom ramen för det här programmet har Österbotten beviljats 284 000 euro för utvecklingsåtgärder.

– Vi har tre olika delprojekt: ett där vi planerar lanseringen av ett center för palliativ vård, ett där vi utvecklar de palliativa tjänster som erbjuds inom hemsjukhusnätverket samt ett där vi fördjupar kunskaperna om den palliativa vården hos anställda som arbetar på boendeenheter, säger sjukskötare, projektarbetare Marja-Tuulia Antila.

Antila började arbeta i utvecklingsprojektet på hösten 2022 och fick genast börja med att erbjuda psykosocialt stöd.

– Jag använder merparten av mitt arbete till samtalsstöd. Under de några månader som projektet nu pågått har vi märkt att det antal patienter som är intresserade av samtalsstöd håller på att öka. Vi erbjuder vår service till både patienter och deras närstående. Den kräver ingen remiss och tillsvidare är den gratis, säger Antila.

Psykosocialt stöd erbjuds till patienter i palliativ vård men även till cancerpatienter som är i olika faser av sin sjukdom.

Stöd till hela familjen – även efter döden

Antila som arbetar vid Vasa centralsjukhus träffar patienter och familjemedlemmar på polikliniken, men även på de avdelningar och enheter som är belägna på sjukhusområdet. Samtal kan även arrangeras per telefon om personen bor längre bort eller om vården överförts från sjukhuset till exempelvis en boendeenhet.

När patienten gått bort är vi fortfarande i kontakt med de anhöriga, eftersom bortgången av en närstående alltid känns tung även om den kanske varit förutsedd.

– Vi har också lanserat en ny verksamhetsform där vi ringer till de anhöriga efter bortgången. När en patient gått bort ringer vi de närstående efter 4–6 veckor för att höra hur de mår och hur vardagen kommit igång efter den närståendes bortgång. Vi har fått många positiva kommentarer om den här verksamhetsformen – anhöriga har varit tacksamma för att någon ser efter dem även efter att den anhöriga gått bort, berättar Antila.

Tusen samtal på ett år visar på att det finns ett behov

Det finns ett klart behov för stödsamtalen. Magdalena Nyvall-Malm som är palliativ skötare på polikliniken svarade på cirka tusen samtal år 2022, en del från patienter och närstående, en del från kollegor som ville konsultera henne. Tack vare projektet styrs en del av dessa samtal till Antilas telefon, vilket gör att Nyvall-Malm får mera tid för sitt arbete.

– Inom onkologin har vi redan länge varit bra på att fästa uppmärksamheten på det psykosociala stödet eftersom vi ser patienten som en helhet. Men i och med att vården består av så många olika delmoment har man fäst för lite uppmärksamhet vid samtalsstödet. Hos mig fokuserar vi oss mera på själva vården. Därför är det bra att Marja-Tuulia kan fokusera sig på de psykosociala aspekterna, säger Nyvall-Malm.

Inom ramen för det psykosociala stödet bemöter man inte endast patienten, utan funderar också på hurdant stödnätverk patienten har, hur familjens ekonomi ser ut och var patienten behöver mer stöd.

– Det finns en tröskel till att hänvisa patienter exempelvis till en psykiatrisk sjukskötare. Många upplever att i och med att de inte är psykiskt sjuka så behöver de heller ingen hjälp. Därför är det bättre att kunna erbjuda en service med låg tröskel, för då vågar fler ta emot det erbjudna samtalsstödet, konstaterar avdelningsöverläkare Heidi Bengts på onkologin.

Den nya stödformen kompletterar de redan befintliga tjänsterna, såsom den psykiatriska vården och det stöd som cancerföreningen erbjuder samt det stöd som erbjuds av sjukhusprästerna.

– Vi utesluter inte varandra, utan kompletterar varandra. Vi hoppas att var och en ska få hjälp av någon part, säger Bengts.

Onödiga sjukhusbesök kan undvikas genom kunskap

En del av projektet går ut på att utvidga kunskaperna inom palliativ vård i synnerhet på boendeenheter och inom primärvården.

– Målet är att kunna vårda patienten exempelvis på ett serviceboende med heldygnsomsorg ända till slutet. Syftet är att undvika sjukhusförflyttningar i sista stund till följd av att personalen inte har tillräckligt med kunskap, säger Bengts.

Även hemsjukhusnätverket utvecklas för att möjliggöra vård i livets slutskede i hemmet för så många som möjligt oberoende av hemort. Projektet avslutas efter år 2023. Framtiden är ännu öppen.

– Vi hoppas förstås på en fortsättning och att vi kan ge patienter i palliativ vård allt bättre service även efter projektet. Det skulle vara fint om vi fick egna utrymmen och mer personal, säger Bengts.

Det viktigaste målet med den palliativa vården är att det liv som återstår blir bra och döden värdig efter en allvarlig sjukdom.

– När palliativ vård inleds tänker många att det inte finns något mer att göra. I själva verket finns det dock mycket vi kan göra trots att sjukdomen inte kan botas. En dag ska jag dö, alla andra dagar ska jag leva, som man säger. Vi försöker se till att det livet blir bra ända till slutet, i fortsättningen på ett ännu bättre sätt än tidigare, säger Nyvall-Malm.