Till innehållet

Tillgänglig kollektivtrafik som grund för rörlighet

Den primära lösningen för rörlighet är en tillgänglig och fungerande kollektivtrafik, inklusive anrops- och servicetrafik.  Personer med funktionsnedsättning ska i första hand stödjas att använda kollektivtrafiken. Stöd för rörligheten (färdtjänst) enligt funktionshinderservicelagen ersätter inte dåligt fungerande kollektivtrafik. Även stöd för rörligheten enligt socialvårdslagen är primär i förhållande till funktionshinderservicelagen.

Stöd för användning av kollektivtrafik

Stöd för rörligheten kan ges som handledning och träning i användning av kollektivtrafik

Ledsagarservice och grupptransporter är primära i förhållande till stöd för rörlighet enligt lagen om funktionshinderservice

Bedömning av lämplighet

Kollektivtrafiken ska vara tillgänglig och fungerande för personen, så att behoven och grundläggande rättigheter tryggas. Den är dock inte alltid lämplig, till exempel på grund av väder- eller väglagsförhållanden.

Rätt till stöd för rörlighet

Personer med en långvarig funktionsnedsättning har subjektiv rätt till stöd för rörlighet, om lagens förutsättningar uppfylls. Välfärdsområdet ska ordna tjänsten oberoende av anslag. Vid bedömningen beaktas vilket livsskede personen är i. Det är alltid en socialarbetare som fattar beslut om rätt till stöd för rörligheten enligt funktionshinderservicelagen på basen av en helhetsbedömning.

Rätt till stöd för rörligheten kan ges till arbets/studieresor och fritidsresor. Stöd för rörligheten ges inte till resor som ersätts av FPA, alltså resor till offentlig eller privat hälso- eller sjukvård.

Rätt till stöd för rörligheten för äldre personer som inte tidigare fått service enligt funktionshinderservicelagen

Behovet av stöd för rörligheten bedöms alltid individuellt och ingen åldersgrupp kan uteslutas. Däremot beaktas vilket livsskede personen är i. Till exempel för äldre personer, är det vanligt att behovet av vård och omsorg och svårigheten att röra sig och använda kollektivtrafik ökar.

För personer som inte tidigare fått service enligt lagen om funktionshinderservice, tillgodoses då i första hand behovet av stöd för rörligheten (färdtjänst) enligt socialvårdslagen. Om personen har tillgångar förväntas hen bekosta resorna med egna medel.

När beviljas stöd?

Stöd beviljas om personen:

Har särskilda svårigheter att röra sig på grund av funktionsbegränsning.

Inte självständigt kan använda kollektivtrafiken utan oskäliga svårigheter.

Oskäligt stora svårigheter att använda kollektivtrafik

Oskäligt stora svårigheter kan uppstå på grund av:

Svårigheter att stiga på och av transportmedel

Dåliga vägförhållanden

Utmaningar i oväntade trafiksituationer (t.ex. plötsliga inbromsningar), vilket kan orsaka otrygghet eller olycksrisk, särskilt för personer med balanssvårigheter eller svårigheter att hålla sig fast.

Behov av ändamålsenlig hjälp vid på- och avstigning för personer som använder rörlighetshjälpmedel.

Behov av stöd för rörlighet vid olika funktionsnedsättningar

Stöd för rörlighet kan behövas tex. vid:

Fysiska funktionsnedsättningar

Kognitiva funktionsnedsättningar (t.ex. svårigheter att orientera sig, hitta rätt hållplats, gå till stationen, stiga på rätt buss eller av vid rätt hållplats)

Psykiska funktionsnedsättningar (t.ex. svår panikstörning eller rädsla som orsakar oskäligt stora svårigheter att använda kollektivtrafik)

Sociala funktionsnedsättningar

Sensoriska funktionsnedsättningar

För psykiska sjukdomar krävs en långvarig eller permanent funktionsnedsättning.