Talterapi för barn
För att besöka en talterapeut hos oss behövs alltid en remiss. De flesta barn får en remiss till talterapi via hälsovårdaren. Kontakta hälsovårdaren vid barnrådgivningen eller skolhälsovården om du är orolig över ditt barns tal, språk, kommunikation, interaktion, röst, ät- och sväljförmåga eller munmotorik.
Talterapibehovet bedöms inom primär- eller specialsjukvården beroende på problemets art. Talterapeuterna inom primärvården finns vid de olika social- och hälsocentralerna. Till specialsjukvården hör talterapeuterna på barnneurologiska enheten, hjälpmedelscentralen och kompetenscentret.
Om ett barn är i behov av talterapi kan talterapeuten ordna handledningsbesök eller korta terapiperioder. Vid större behov kan talterapeuten rekommendera att talterapin sker via privata sidan med servicesedlar eller via FPA. I sådana fall följs habiliteringsbehovet upp av välfärdsområdets talterapeut.
Barn utvecklas i olika takt och en del barn behöver mera stöd inom vissa specifika områden. Vi har här sammanställt tips och råd för hur du stöder ditt barn i sin utveckling.
Tidig kommunikativ utveckling
Denna tidiga kommunikation är grunden till att kunna fortsätta utveckla sitt språk. Barnet kommunicerar redan som nyfödd, trots att det inte ännu talar. Kommunikationen sker till en början genom ögonkontakt, gester/kroppsspråk, ansiktsuttryck, ljud och gråt. I början är kommunikationen omedveten, men då föräldrarna reagerar på babyns kommunikativa signaler lär sig babyn småningom att det kan påverka omgivningen med sin kommunikation.
Genom att imitera barnet. Man kan imitera och spegla barnets ljud, ansiktsuttryck och rörelser för att på så sätt bekräfta och uppmuntra barnet till fortsatt samspel och till att vidareutveckla sin kommunikation.
Genom att följa barnets intresse. Ge barnet tid och utrymme att reagera på något i sin omgivning.
Titta på vad som verkar intressera ditt barn och kommentera det. T.ex. om ditt barn sträcker sig efter en boll så kan du kommentera “aha, du vill ha bollen, här är bollen” osv.
Genom att dela upplevelser. Så kallad delad uppmärksamhet är viktigt för den kommunikativa utvecklingen. Med delad uppmärksamhet menas att man medvetet fokuserar på samma sak som kommunikationspartnern, d.v.s. att du och barnet kan rikta uppmärksamhet till varandra och till ex. leksaken och sedan tillbaka till varandra.
Om barnet pekar på en polisbil och tar ögonkontakt med dig, så kan du kommentera “ja titta, en polisbil!”. Då har ni delat uppmärksamheten.
Genom att svara på barnets initiativ till kommunikation. T.ex. om ni gungar så kan du stanna gungan och invänta barnets reaktion (ögonkontakt, ljud) och efter att barnet visat sin reaktion kan du själv svara på barnets reaktion genom att t.ex. säga “gunga, mera” och fortsätta ge fart. Anpassa ditt tal efter barnets nivå genom att betona, använda enkla satser och upprepa ord tydligt för att barnet lättare ska kunna skapa en förståelse för ords betydelser.
Genom att locka barnet till en reaktion. I vardagen finns många situationer där du kan locka barnet till att ta kontakt med dej för att begära mera av någonting eller begära hjälp.
Man kan t.ex. se till att barnet behöver be om hjälp med att nå upp till favoritleksaken på högsta hyllan.
Genom att leka enkla lekar. Kom ihåg att anpassa det ni gör till barnets nivå och gå gärna ner till barnets nivå eller placera barnet så att det möjliggör ögonkontakt.
Tittut-lekar är exempel på en tidig social lek som barn oftast tycker är rolig. I lekar där man gömmer något lär sig barnet att förstå att något finns fastän det inte syns samtidigt som turtagning och socialt samspel tränas. Andra förslag på enkla lekar är att rulla boll åt varandra, bygga med klossar och blåsa såpbubblor tillsammans.
Genom att använda visuellt stöd såsom bilder och tecken som stöd.
Här nedanför finns förslag på länkar till mera information om hur man stöder den tidiga kommunikativa utvecklingen:
Språkförståelse
Barn utvecklar sin språkförståelse genom att lyssna och vara i växelverkan med andra. Barn med svårigheter i språkförståelsen förstår ofta bättre i bekanta situationer. I sådana situationer kan de ta hjälp av kontexten och vad de lärt sig förstå om vad som vanligtvis brukar sägas i dessa sammanhang (situationsbunden språkförståelse). Detta gör att brister i språkförståelsen inte alltid är lätta att upptäcka. Dessutom finns det många faktorer i omgivningen som kan påverka språkförståelsen. Kraven på språkförståelsen är också väldigt olika beroende på om man är hemma eller i en annan miljö.
- Fånga barnets uppmärksamhet. Se till att du har ditt barns uppmärksamhet innan du börjar prata. Sök ögonkontakt och gå gärna ner på barnets nivå innan du tilltalar barnet.
- Exempel: Säg ditt barns namn, gå ner på knä och vänta på att barnet stannar upp och tittar på dej.
- Sätt ord på saker och ting i vardagen, och upprepa gärna ord i olika sammanhang så att barnet lär sig ords betydelser.
- Exempel: “Titta, där kommer en röd bil. Du har ju samma färg på dina strumpor: röd. Och jag har en röd tröja.”
- Beskriv och förklara tydligt. Förklara vad ni ser och gör tillsammans på ett enkelt sätt. Anpassa ditt språk, alltså dina ord och uttryck, efter barnets nivå och konkretisera det ni pratar om.
- Exempel: “Oj, titta. Nu regnar det. Då blir marken blöt. Kom, vi sätter på stövlarna så att vi inte får våta fötter.”
- Ge modell. Om barnet inte svarar kan du själv svara på frågan och på så sätt lära barnet hur man kan ge ett svar.
- För ett yngre barn t.ex.: “Var är lampan?… Titta, där är lampan.”
- För ett äldre barn t.ex.: “Varför tror du att pojken blev ledsen?… Ser du att han föll och slog i huvudet? Det gör säkert ont.”
- Läs böckersom intresserar barnet. Barnet lär sig nya ord genom att höra på olika sagor där det förekommer mera varierat språk än i det vardagliga talet. Att barn vill höra samma saga flera gånger är bra för då får barnet upprepningar på nya ord och språkets uppbyggnad. Ni kan också gärna (bara) prata om innehållet och bilderna i böckerna, fundera tillsammans på vad som händer eller har hänt, varför det händer och vad som kan hända till näst. Relatera gärna bokens innehåll till händelser i barnens vardag.
- T.ex. när ni läser en bok om ett barn som besöker simhallen så kan ni tillsammans fundera på när ni själv besökt simhallen: “Den här rutschbanan på bilden liknar ju den som fanns i simhallen där vi var förra veckan.” eller “Minns du när vi var och simmade i somras?”.
- Använd visuellt stöd. För att underlätta förståelsen kan du använda dig av kroppsspråk, gester, stödtecken och bilder.
Uttrycksförmåga
Barn utvecklar sin uttrycksförmåga i stunder av samspel och delad uppmärksamhet. I början är skrik och gråt barnets sätt att uttrycka sig. Barnet börjar så småningom prova på olika ljud och ljudkombinationer (joller) som senare blir till urskiljbara ord. Alla barn är olika, men vanligen kommer de första urskiljbara orden vid ca 1 års ålder.
Vartefter ordförrådet ökar börjar barnet så småningom använda korta meningar. Typiskt för en 2-åring är att de viktigaste innehållsorden används och radas efter varandra i korta meningar, t.ex. “lampa där” och “mamma bilen”. En 3-åring utvecklar meningsuppbyggnaden alltmer genom att börja använda sig av småord och böja ord t.ex. “mammas bil” och “nallen är i sängen”. Vid 4-års ålder kan barnet berätta förståeligt och använda sig av fullständiga satser, som innehåller minst 3–4 ord.
- Umgås och prata med ditt barn. Förklara vad ni ser och gör tillsammans på ett enkelt sätt. Låt barnet delta i olika vardagssysslor. Både i leken och i vardagssysslor finns många möjligheter att lära sig olika ord och uttryck. Upprepa gärna ord i olika sammanhang så att barnet lär sig ords betydelser. Anpassa ditt språk, alltså dina ord och uttryck, efter barnets nivå och konkretisera det ni pratar om genom att visa, peka, använda kroppsspråk, bilder och/eller föremål.
- Utvidga barnets yttranden genom att bekräfta det som barnet säger och utvidga yttrandet och ge den korrekta modellen för meningarna.
- Berätta själv och låt barnet berätta. Berätta om vad ni upplevt tillsammans så att barnet lär sig hur man kan uttrycka (egna) upplevelser. Ge gärna själv modell genom att berätta något om din egen dag för barnet så att barnet så småningom också lär sig att själv berätta något om sin egen dag.
- Läs böcker som intresserar barnet. Barnet lär sig nya ord genom att höra på olika sagor där det förekommer mera varierat språk än i det vardagliga talet. Barnet får språklig modell för den egna uttrycksförmågan både från böcker och från det du själv berättar för barnet. Låt gärna barnet berätta om bilderna i sagan eller återberätta om händelseförloppet i sagan för att träna på att uttrycka sig.
- Sjung och lek med språket. Barn njuter av gemensamma stunder med föräldern. Speciellt yngre barn tycker om ramsor och sånger med rörelser, t.ex. “Det kommer en mus” eller “Imse vimse spindel”. När barn blir lite äldre kan man använda sig av sällskapsspel som stöder uttrycksförmågan, såsom memory, ordförklaringsspelet BarnAlias, Se vad jag kan!, Mitt första frågespel och Vem där? Man kan också hitta på egna gissningslekar där barnet får höra ledtrådar eller själv ge ledtrådar för att lista ut vad man tänker på osv.
- Använd visuellt stöd såsom gester, tecken och bilder. När man t.ex. tittar på foton tillsammans kan det vara lättare att komma ihåg och berätta om vad man gjort osv.
Mera information om hur man stöder uttrycksförmågan hittas t.ex. här:
Uttal
Barn börjar leka med språkljud redan då det jollrar. Till en början är ofta ord förenklade men vartefter blir uttalet tydligare. Barns uttal utvecklas i olika takt och det viktigaste är att barnet gör sig förstådd i sin näromgivning. En riktlinje som kan användas är att 3-åringar ska kunna göra sig förstådd hemma medan 4-åringar ska kunna göra sig förstådd också utanför hemmet. Om barnet har svårt att göra sig förstådd utanför hemmet så är ofta flera språkljud svåra.
Det språkljud som ofta tar tid att lära sig och som många barn lär sig först närmare skolåldern är R. Det finns också andra språkljud som ofta kan vara svåra såsom S, L, F, K och Sj-ljudet. Man kan börja träna på specifika språkljud med barn i 4–6-års ålder om barnet är motiverat. Med hjälp av de tips och råd som finns i våra träningsmaterial kan du hjälpa ditt barn att utveckla sitt uttal.
Våra träningsmaterial behöver inte användas från början till slut. Det finns en innehållsförteckning varifrån man kan se vilka övningar man ska välja för att börja på barnets nivå. Om man inte vet barnets nivå är det bra att läsa igenom informationen från början av materialpaketet. Om hemträningen inte ger resultat kan du ta upp ärendet med din hälsovårdare och fråga efter remiss till talterapin.
För tillfället har vi eget träningsmaterial för R och S.
Se på våra instruktionsvideor här:
Flerspråkighet hos barn
Flerspråkighet innebär att ett barn lär sig och använder mer än ett språk i sin vardag. Det är vanligt i många familjer och är en styrka som kan ge barnet både språkliga, kulturella och kognitiva fördelar. Det är en myt att flerspråkighet skulle hämma språkutvecklingen –
i själva verket främjar det barns förmåga att lära sig nya ord, urskilja språkljud och lösa problem.
För att stödja flerspråkig utveckling är det viktigt att barnet får mycket språklig stimulans på sina olika språk. Du som förälder har en viktig roll, och det bästa du kan göra är att prata med ditt barn på det språk du själv känner dig mest bekväm med. Det skapar trygghet och en stabil språklig grund.
Alla barn utvecklas i sin egen takt, och det är naturligt att ett språk ibland dominerar eller att barnet blandar språk. Det är en del av den flerspråkiga utvecklingen. Även barn med utvecklingsförsening eller inlärningssvårigheter kan lära sig flera språk.
Om du har frågor eller är orolig över ditt barns språkutveckling, är du alltid välkommen att kontakta med en talterapeut.
Ätande
Barns senso- och oralmotoriska förmågor utvecklas genom ätande. Det tidiga ätandet styrs av reflexer och efter tre månaders ålder blir ätandet mer viljestyrt. Ätande och drickande kräver såväl motoriska som sensoriska färdigheter. Barn behöver få träna på att hantera och tolerera olika livsmedel. Alla barn är olika och utvecklas i olika takt.
Ätsvårigheter hos barn är relativt vanliga och lindras oftast i takt med att barnet blir äldre. Det finns många olika bakomliggande orsaker till ätsvårigheter hos barn. Talterapeuten kan stödja familjen vid ätsvårigheter orsakade av motoriska eller sensoriska faktorer. Talterapeutisk bedömning rekommenderas om ätutvecklingen är långsam eller om ätsvårigheterna har en märkbar inverkan på vardagen, näringsintaget eller tillväxten. Ätsvårigheter kan exempelvis ta sig uttryck i utmaningar med övergången till fast föda, brister i bearbetningen av olika livsmedel eller mycket ensidig kost.
• Ät tillsammans så ofta som möjligt och erbjud samma mat åt hela familjen. Försök hålla måltidsrytmen så regelbunden som möjligt och undvik småätande mellan måltiderna. Kom ihåg att en måltid inte ska ta längre än en halvtimme.
• Uppmuntra barnet att smaka på nya livsmedel, men tvinga aldrig barnet att äta. Erbjud nya livsmedel flera gånger, så att barnet med tiden vänjer sig vid dem. Om barnet inte vill eller vågar smaka på ett nytt livsmedel kan du uppmuntra hen att utforska livsmedlet med hjälp av andra sinnen. Barnet kan till exempel känna eller lukta på maten.
• Se till att måltidssituationen är lugn och avlägsna störande faktorer såsom skärmar och leksaker. Måltidssituationen ska vara en positiv upplevelse för hela familjen. Se till att barnet har en god sittställning. Rekommenderas att barnets fötter vilar stadigt på underlaget och att både höfter och knän är i 90 graders vinkel.
• Mat ska inte användas som vare sig belöning eller straff, utan det är viktigt att man har ett neutralt förhållningssätt till mat och ätande.
Här finns en del tips eller länkar gällande ätsvårigheter:
Boktips:
Lamm Laurin, K. (2015) När ditt barn inte äter: praktiska råd för att hitta matlusten.
Stamning
I alla människors tal förekommer en del oflyt. Mest oflyt förekommer under barndomen, när talet och språket utvecklas i snabb takt och igen senare i livet när den språkliga bearbetningsförmågan och den motoriska programmeringen blir mer långsam. Oflyt i talet kan ta sig uttryck i till exempel fel ordval, pauser och upprepning av stavelser.
Stamning är en talflytsstörning, som kan förekomma i olika åldrar, men vanligast är att den börjar i 2–3 års ålder när barnet börjar uttrycka sig i hela meningar. Det är vanligt att små barn stammar, men hos många går stamning ofta över av sig själv i takt med att barnet blir äldre. Om barnet stammar under en längre tid är sannolikheten större för att stamningen även kommer att förekomma i vuxen ålder. Den exakta orsaken till stamning är inte fastställd, men individuella faktorer och omgivningen har en inverkan på stamningens uppkomst. Det finns även en genetisk faktor och stamning är vanligare bland pojkar än hos flickor.
Stamning kännetecknas av ofrivilliga upprepningar, förlängningar och blockeringar. Medrörelser och muskelspänningar kan även förekomma i samband med stamning. Barnet kan till exempel blinka överdrivet mycket, rycka med huvudet eller tala med förhöjt tonläge. En dela barn märker inte själva att de stammar, medan andra kan uppleva stamningen som mycket jobbig. Om stamningen har förekommit i över ett halvår eller om den har en negativ inverkan på barnets funktionsförmåga rekommenderas stöd av talterapeut.
- Fokusera på vad barnet säger och inte på hur barnet säger det. Avbryt inte och tala inte heller för hens del, utan låt hen prata till slut. Korrigera inte barnets tal och försök inte gissa dig till vad hen säger.
- I svåra stamningssituationer kan du stödja barnet genom att själv hållas lugn och bibehålla ögonkontakten. Prata alltid utan brådska till barnet. Skapa en lugn och stressfri miljö genom att avlägsna onödigt bakgrundsljud, såsom tv och radio.
- Ge barnet utrymme och möjlighet att prata mer i situationer när mindre stamning förekommer. Vid tillfällen när barnet stammar mer kan du i stället för att fråga för mycket fokusera på sång och lek. Prata öppet om stamningen med barnet och gör barnet medvetet om att det inte gör något fast hen stammar. Kom ihåg att stamningen endast är en liten del av barnet.
Talängslan
Många barn känner sig obekväma med att prata med nya och obekanta personer. För vissa barn blir detta ett större bekymmer i vardagen, särskilt om oförmågan att tala kvarstår. Barnet kanske till exempel inte pratar alls på daghemmet, i förskolan eller i skolan, trots att det talar obehindrat hemma.
Talängslan innebär att barnet har svårt att tala eller upplever en oförmåga att tala i vissa situationer. Det handlar inte om att barnet är blygt eller trotsigt. Barn kan uppvisa talängslan, eller tecken på selektiv mutism, redan i 3–4-årsåldern. Tidiga insatser är viktiga för att bryta tystnaden.
Som vuxen är det viktigt att bemöta barnet på ett kravlöst sätt samt att uppmuntra och stödja barnet att vara delaktigt – även utan att behöva prata.
Mer information:
Röst
Röstproblem eller heshet kan uppkomma hos barn under uppväxten. Orsaken är oftast en infektion och/eller röstbelastning. Bidragande riskfaktorer kan också vara till exempel personlighet och temperament, i kombination med reflux, allergier, astma och omgivningsfaktorer.
Röstproblemet kan vara akut kopplat till en infektion eller tillfällig röstbelastning, men kan också vara mer varaktigt över lägre tid. Om barnets heshet pågått en längre tid eller inte går över av sig själv kan man uppsöka vård. Barnet behöver först undersökas av en specialistläkare inom öron-, näs- och halssjukdomar som undersöker stämbanden. Barnet kan sedan få hjälp och råd av en talterapeut.
Boktips:
- Sala, E., Sihvo, M. & Laine, A. (2012). Röstergonomi – Rösten – Ett fungerande arbetsredskap.
- Elliot, N. (2008). Röstboken: tal-, röst- och sångövningar.
Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)
AKK, alternativ och kompletterande kommunikation, är ett samlingsbegrepp för olika sätt att stödja eller ersätta talad kommunikation hos personer som har svårt att uttrycka sig och/eller förstå språk. AKK kan användas både som ett tillfälligt stöd och som en mer långvarig kommunikationsform.
AKK kan innebära att man använder till exempel tecken som stöd (TAKK), bilder, symboler, fotografier, föremål, kroppsspråk eller tekniska hjälpmedel. Ofta kombineras dessa sätt med tal och anpassas efter barnets behov och situation. Omgivningens delaktighet är viktig för att kommunikationen ska fungera i vardagen.
AKK ökar möjligheterna till delaktighet, minskar frustration och stärker kommunikationen i olika situationer. Det stödjer både förståelse och uttrycksförmåga och bidrar till språkutvecklingen. Det är en myt att AKK skulle hindra talutvecklingen – tvärtom kan det underlätta utvecklingen av tal och språk. AKK kan också bidra till ökad trygghet, struktur och självständighet.
För närmare information om AKK, se exempelvis:
Hur du stöder ditt barns tal- och språkutveckling i vardagen
Barn utvecklar sitt språk i olika takt men alltid i samspel med andra. I vardagen finns det många möjligheter att stimulera språket i olika situationer.
Umgås och prata med ditt barn om vad ni ser, hör och upplever. Titta och lyssna på barnet. Vad intresserar barnet? Reagera på det som barnet uppmärksammar i omgivningen.
Sätt ord påvad ni gör genom att benämna, berätta, beskriva och förklara. Till exempel:
”Oj, här var det mörkt, kan du gå och tända lampan?”
” Nu tar jag fram mjölken ur kylskåpet”
” Nu söker jag efter dina vantar i den här korgen”
Barn är olika och vissa behöver många repetitioner för att lära sig ord. Betona gärna viktiga ord när du pratar.
Leken är viktig för barnets språkutveckling. I gemensam lek lär sig barnet nya ord och fraser samt att använda språk i samspel med andra.
Lek med språket – genom att använda sånger, ramsor, rim, ordlekar och gåtor.
Bekräfta det som barnet säger och utvidga då gärna barnets yttranden. Upprepa barnets ord och meningar med korrekt modell på ett naturligt sätt så barnet får höra hur man brukar säga.
Läs böcker tillsammans. Man kan gärna prata om bilderna i böckerna så barnet också själv får fråga och berätta. Uppmuntra gärna ditt barn att berätta eller uttrycka sina tankar genom att ställa frågor till barnet.
Spela spel. Det finns flera bra sällskapsspel som stöder ordförrådet och berättarförmågan, t.ex. olika memory eller lottospel, BarnAlias och Vem där.
Det finns också många språkstimulerande appar. Sitt gärna tillsammans med barnet så ni kan kommentera och berätta vad som händer åt varandra.
Begränsa skärmtiden både för dig och ditt barn så att det finns mera tid för samspel och gemensam lek.