Sköldkörteln är ämnesomsättningens hjälte
Sköldkörteln finns i nedre delen av halsen och är ett organ som producerar tyroxinhormon.
– Tyroxin är ett för ämnesomsättningen livsviktigt hormon som verkar i alla celler i hela kroppen. Hypofysen reglerar i sin tur sköldkörtelns funktion genom att producera TSH-hormon, berättar överläkaren i endokrinologi Otto Knutar.
Ibland kan en autoimmun inflammation eller sjukdom orsaka undereller överfunktion i sköldkörteln. Underfunktion är vanligare och cirka 10 % av befolkningen lider av det i något skede av sitt liv, medan cirka en procent av finländarna lider av överfunktion. Underfunktion kan också bero på att sköldkörteln har tagits bort. Under en procent av underfunktionsfallen beror på underfunktion i hypofysen. Utöver TSH undersöks då även mängden T4-V-hormon i blodet.
Under- eller överfunktion framgår av blodprov
Människan fryser och blir trött och långsam när sköldkörteln inte fungerar
som den ska.
– Vikten kan öka, rösten kan bli hes och hyn tjockare. Kolesterolvärdena kan stiga och hos kvinnor kan menstruationscykeln bli oregelbunden eller mensen utebli helt, berättar Knutar om symptomen.
Diagnos på underfunktion kan inte ställas bara utifrån symptomen eftersom de ofta är allmänna och passar in också på andra sjukdomar. För att få diagnos behöver man
remiss till ett laboratorieprov av en läkare vid hälsovårdscentralen eller företagshälsovården.
– I blodet kontrolleras den mängd TSH-hormon som hypofysen producerar. Om hypofysen så att säga måste pressa sköldkörteln, är värdet högt och det är fråga om sköldkörtelns underfunktion. Om TSH däremot är lågt, är överfunktion den mest sannolika diagnosen,
förtydligar Knutar.
En sköldkörtelsjukdom kan också vara helt symptomfri och värdena vara på tok trots att personen mår bra.
Behandlas med mediciner eller genom operation
Underfunktion behandlas genom att man intar tyroxintabletter dagligen.
– Man har kunnat tillverka tyroxin sedan början av 1900-talet. Först framställdes det av sköldkörtlar från djur, men numera kan man framställa tyroxin syntetiskt, berättar Knutar.
Värdena följs genom blodprov. Underfunktion kan skötas inom primärvården vid den egna hälsostationen. Om sköldkörteln är överaktiv, det vill säga om personen har hypertyreos, är
behandlingen lite svårare och kräver en specialists sakkunskap.
– För en del räcker en läkemedelsbehandling som bromsar ner sköldkörtelns funktion, men vid behov kan man ge radioaktivt jod, som avger strålning lokalt och stoppar överproduktionen, säger Knutar.
Utöver tablettmedicinering och radiojodbehandling är också operation ett alternativ. Då avlägsnas sköldkörteln och människan får underfunktion.
– Många undrar vad det är för mening med att gå från en sjukdom till en annan, men underfunktion är mycket lättare att behandla. Överfunktion är förenat med större risk för hjärt- och kärlsjukdomar som inte finns vid behandlad underfunktion, förklarar Knutar.
Bra prognoser för sköldkörtelcancer
Det finns fyra olika typer av sköldkörtelcancer. I Finland insjuknar cirka 500 personer i dessa årligen.
– Sköldkörtelcancer eller struma, det vill säga hypertrofi i sköldkörteln, kan inte diagnostiseras genom laboratorieprov, utan genom att läkaren känner på sköldkörteln (palpation). Efter palpationen undersöker man eventuella avvikelser med ultraljud och vid behov genom att ta en provbit genom finnålsbiopsi. Det räcker i allmänhet för att visa om det handlar om cancer eller en godartad vävnadsförstoring, berättar Knutar.
Cancersvulster i sköldkörteln kan också upptäckas nästan i misstag.
– Numera görs en massa olika radiologiska undersökningar av människor och i samband med dem kan man hitta tumörer i sköldkörteln, säger Knutar.
Dessa cancertyper har för det mesta goda prognoser och behandlas oftast genom att avlägsna sköldkörteln. Ofta används även radiojod under behandlingen.
– Prognosen för sköldkörtelcancer är i allmänhet god och beroende på cancertyp lever 90–99 % av de insjuknade efter 10 år, konstaterar Knutar.
Artikeln har publicerats i kundtidningen Hembesöket 2/2024.
Text: Emilia Kemppainen
Bilder: Emilia Kemppainen & Nelli Janhunen