Psykolog Carolina Herberts: “När jag pratar med klienten är jag fullt närvarande”

Jag har haft tur att få en så här härlig och mångprofessionell arbetsgemenskap. Vi är ett jättetätt gäng här på hälsovårdscentralen där jag jobbar. Alla är vänliga och beredda att hjälpa oberoende av yrke. Och det är absolut till fördel att man får samarbeta med välfärdsområdets andra psykologer. Det finns sällan mer än en psykolog på ett och samma verksamhetsställe, men nog många kolleger i organisationen, så det finns alltid någon man kan bolla idéer med. Det är nåt som jag inte haft möjlighet att göra på mina tidigare arbetsplatser.

I gymnasieåldern visste jag ännu inte att jag ville bli psykolog. Efter studenten reste jag till England och jobbade där som au pair i ett år. Jag trivdes och började fundera på att studera där. Människor har alltid fascinerat mig så psykologyrket började låta bra i mina öron. Studierna för iväg med mig och i magisterskedet valde jag att inrikta mig på hälsopsykologi. Studieinriktningen var tämligen ny så det kändes som ett fräscht val. Dessutom fascinerades jag av det övergripande greppet. I hälsopsykologi ses människan som en helhet – som en summa av sina psykiska, fysiska och sociala faktorer.

Tillbaka till rötterna

När jag blev magister längtade jag efter ett avbrott i studierna. Jag arbetade i flera år inom psykologi men fick inte arbeta som psykolog, eftersom jag inte var legitimerad psykolog. Jobbet gav mig tid att fundera över om en legitimering verkligen var det jag ville. Skulle jag orka studera ännu mer? I England förutsätter en legitimering doktorsstudier och arbetserfarenhet. Jag bestämde mig att anta utmaningen och lyckades tackla den.

Snart började jag och min man överväga en flytt till Finland. Även om min man är engelsk kändes beslutet större för mig. Vi packade våra väskor och jag återvände till mina rötter i Kuni, Österbotten. Innan jag började jobba på Oravais hälsovårdscentral hann jag jobba i ett forskningsprojekt och med rehabilitering. Jag märkte ändå att jag längtade efter längre klientförhållanden och blev genast intresserad när min läkarvän berättade om en ledig plats på hälsovårdscentralen.

Det kändes rätt att byta arbetsplats — här har jag trivts.”

Mötena är det viktigaste i mitt jobb. Varje människa är unik och varje samtal är unikt. När jag pratar med en klient är jag fullt närvarande i ögonblicket. Det kändes rätt att byta arbetsplats — här har jag trivts. Och jag tror att också du skulle trivas! Välfärdsområdet behöver psykologer och jag vill uppmuntra dig att kolla det här kortet.

Överraskades av mängden möjligheter

För tillfället är mina klienter vuxna och barn under skolåldern. Klienterna kommer till mig via exempelvis mödra- eller familjerådgivningen. Förutom att arbeta på hälsocentralen träffar jag även barn och deras föräldrar på daghem. På besöken gör jag kognitiva undersökningar och bedömningar, till exempel om adhd.

Med de vuxna klienterna för jag psykologdiskussioner och gör psykologiska bedömningar. De flesta vill komma in till mottagningen, men vi kan också genomföra besöket på distans. Jag tror att distansmottagningarna kommer att öka i popularitet framöver.

Arbetssättet får vara flexibelt och jag kan variera mig enligt klientens behov. Det är definitivt ett plus i det här arbetet.”

Varierande arbetssätt och olika klienter i olika åldrar gör att jag har ett mångsidigt och omväxlande arbete. Under min karriär har jag också blivit överraskad av hur många möjligheter en psykolog egentligen har. Det finns flera inriktningar och den som vill kan vidareutbilda sig. Som bäst håller jag på att komplettera min egen kompetens med en psykoterapeutexamen. Att utbilda sig ökar motivationen och håller förstås ens färdigheter uppdaterade.

Resan in i det egna sinnet

När jag diskuterar med mina klienter eller bearbetar olika ämnen, utvecklar jag mig själv samtidigt. Jag vågar påstå att jag kan använda min yrkeskunskap för att ta hand om mitt eget jag. Jag har de rätta redskapen som jag kan tillämpa på mitt eget liv. Men jag menar ändå inte att jag alltid ser världen och dess människor med en psykologs ögon! Jag brukar till exempel inte analysera varje människa jag träffar, vilket många kanske tror att psykologer gör.

I det här yrket måste man kunna stänga av och ta ledigt och inte försöka lösa klientens problem på fritiden. Direkt jag sätter mig i bilen lägger jag på en ljudbok och försöker sjunka in i bokens värld. Då rensar jag huvudet redan på vägen hem. Mitt sinne blir lättare också av att löpa, därför försöker jag ta ett par löpturer i veckan. En viktig del av min återhämtning är också min familj. Som mamma till tre pojkar finns det alltid något att fundera på i vardagen. Jag upplever att jag har hittat en balans där livets olika delområden smälter samman till en bra helhet.

Vi är 8 000 anställda. Var och en av oss har sin egen berättelse och tillsammans är vi Österbottens välfärdsområde. Artikeln är en del av en serie där vi berättar om våra anställdas karriärstigar, tankar om framgång och utmaningar och om välfärdsområdet som arbetsgivare.