Ny höftled gav honom förmågan att gå igen

Pensionären Karl-Göran Löfgren går långsamt mot solrosfältet i augusti år 2024. Höftsmärtorna begränsar rörligheten, men Karl-Göran, som arbetat med lantbruk hela sitt liv, vill inte ge efter utan han vill hjälpa sin son med odlingarna några timmar om dagen. Han har också satt potatis och sått solrosor på åkern bredvid sitt hus. Tomatplantor har han också.

Löfgren hade haft känningar i sin höft redan tidigare, men för två år sedan blev smärtan värre och började störa vardagen.

– Jag klarar inte av att gå längre än ett par, tre kilometer, det blir så tungt. Till natten tar jag värkmedicin.

Löfgren sökte vård för sina svårigheter att gå och en röntgenundersökning gjordes på hälsocentralen. Han konstaterades ha högsta gradens artros och den enda behandlingen för det är operation.

Tänderna i skick först

I väntan på operationen går Löfgren på en tandläkarundersökning för att kontrollera att han inte har tandköttsinflammation eller något annat som utgör ett hinder för operationen. En ledprotes är ett främmande föremål som bakterier som kommit in i blodomloppet från andra ställen gärna angriper.

Tandläkaren tar bort en av de bakre tänderna som blivit inflammerad och Löfgren får en operationstid i januari.  Efter tandoperationen måste såret få minst två veckor på sig att läka före protesoperationen. Vid det här laget har höftsmärtorna blivit ännu värre och Löfgren har fått en rollator från hälsocentralen som hjälp för att ta sig fram. Till natten tar han värkmedicin och smörjer in huden med smärtlindrande salva, annars blir det svårt att sova.

En förmiddag i januari skjutsas Löfgren med taxi till jourens ingång. Han har beställt FPA-taxin i god tid. Löfgren tar hissen till andra våningen i Y-huset och anmäler sig till sekreteraren i luckan. Sedan sätter han sig och väntar en stund i korridoren.

– Jag kunde sova förvånansvärt bra trots att jag inte fick sätta smärtlindrande salva till natten. Jag fick inte äta något i morse heller, men jag drack ett glas vatten, berättar Löfgren om hur han förberett sig för operationen.

Snart kallar skötaren in Löfgren till sitt rum för intervju. Skötaren kontrollerar att patienten varit oäten tillräckligt länge och de går igenom läkemedlen och vilken sida som ska opereras. Hon hjälper också Löfgren att byta till sjukhuskläder.

Till näst hänvisas Löfgren till väntrummet där det finns en rad bekväma fåtöljer framför en tv. Löfgren sätter sig i en av fåtöljerna och en skötare kommer och lägger in en kanyl på patientens hand. I väntan på sin egen operation kan man fälla fåtöljens ryggstöd bakåt så man kan lägga sig ner och vila.

– Här går det bra att vänta, säger Löfgren från sin vilstol.

Det råder en lugn stämning i väntrummet. Tre patienter sitter och väntar på att det ska bli deras tur att opereras. Löfgren känner sig lugn och förhoppningsfull inför operationen.

– Det skulle vara skönt att kunna gå ordentligt igen. Jag är inte orolig över operationen, det här är rutin för kirurgerna. Jag har redan fått ett knippe eftervårdsanvisningar hem med posten, fortsätter Löfgren.

En höftoperation tar en till en och en halv timme, men också förberedelserna tar tid. En vanlig dag genomförs tre till sex knä- eller höftoperationer på Vasa centralsjukhus.

När skötaren kommer och hämtar Löfgren till operationssalen har han en fråga: ska han sövas ner eller räcker det med ryggbedövning? Löfgren berättar för skötaren att han klarat av att gå med rollatorn, men att till exempel sätta sig i bilen har känts för jävligt.

Operationen går som planerat och Löfgren får en ny höftled i stället för den gamla utslitna. Han får ryggbedövning, så han är vaken hela operationen och kan prata med skötaren. Han känner inte av någon smärta.

Från operationssalen tas Löfgren till uppvakningen, där han ska vara några timmar. Därefter flyttas han till kirurgiska avdelningen i H-huset för att återhämta sig.

Lugna promenader efter operationen

Dagen efter operationen är Löfgren pigg, trots att han haft smärtor på natten. I samma rum finns också två andra ledprotesopererade patienter. En fysioterapeut kommer på besök till avdelningen för att handleda de ledprotesopererade patienterna i hur de tryggt ska gå med hjälp av hjälpmedel. Löfgren tar stöd av kryckkäppar som hjälper honom att hålla balansen.

– Personalen här är härlig och alla har bemött mig vänligt, säger Löfgren.

– Efter operationen borde man börja röra på sig, men endast ta korta promenader i början. Det är viktigt att inte ha för bråttom så att man inte faller omkull, säger fysioterapeut Nina Rauhala.

En lyckad ledprotesoperation kräver också en lyckad rehabilitering för att leden ska fungera som den ska.

– Det är också viktigt att få musklerna kring operationsområdet i skick för att de ska stöda leden ordentligt. I allmänhet kan den andra kryckkäppen lämnas bort cirka tre–fyra veckor efter att man blivit utskriven från sjukhuset, och sex veckor efter operationen kallas man till en fysioterapeut på den egna hälsovårdscentralen för ett kontrollbesök, berättar Rauhala.

Motionscykling och danssteg

En dag i april mår Löfgren bra, mycket bättre än före operationen. Nu kan Löfgren till och med gå bättre än vad han förväntade sig och har redan också varit på dans.

– Det var ändå lite för mycket att genast gå tre kilometer för det bara gjorde att tillfrisknandet tog ett bakslag. Det lönar sig alltså inte att gå för långt för snabbt efter operationen.

Under de tre första veckorna efter operationen sov Löfgren dåligt, eftersom han i allmänhet sover på sidan och i början inte kunde vända på sig den opererade sidan alls. Vänner och bekanta hjälpte honom att få ordning på vardagen.

– Genast när jag kom hem tog jag mig upp för trapporna till den övre våningen, och det gick mycket lättare än vad jag hade förväntat mig. Jag fick bra råd av fysioterapeuten, berömmer Löfgren.

Löfgren fick låna en motionscykel från hälsovårdscentralen och har cyklat med den varje dag. Cykling är särskilt bra för rehabiliteringen av höften. När han besökte fysioterapeutens mottagning såg allt bra ut, och nu tycker Löfgren att han inte behöver fler fysioterapeutbesök.

– Om det händer nåt så kan jag ta kontakt med fysioterapeuten på hälsovårdscentralen. Och jag behöver inte kryckkäpparna längre och ska snart börja röja i skogen, säger Löfgren belåtet.