Hållbarare vård och aktivare boende

Funktionsförmågan och rörligheten bevaras längre när vårdaren inte utför allt arbete. Inom kinestetiken får de boende hjälp i den utsträckning det behövs.
– Arbetssätten syns inte bara i hur man hjälper de boende, utan också i personalens tänkande. Vi bryter mot rutinerna om det är bättre för den boende, berättar enhetens kinestetiktutor och närvårdare Tanja Lindroth.

De boende känner till sina egna resurser och på Kastanja handlar man enligt dem, diskuterar tillsammans och lyssnar på måendet.
– Man måste inte duscha klockan nio på morgonen om man känner att man har mer energi på eftermiddagarna. Rytmen behöver inte vara densamma för alla, någon gillar att vara uppe sent och en annan vill gå och lägga sig tidigt. Vi lyssnar på dessa önskemål, säger Lindroth.

Vårdarbetet kräver mycket av kroppen och där har kinestetiken varit till hjälp. Det lättare arbetssättet har motiverat personalen att studera mer. Samtidigt har stämningen på arbetsplatsen förbättrats och de boende är också nöjda. Närchefernas stöd har haft stor betydelse och man har anmält sig flitigt till utbildningarna.
– Det är redan nästan 20 personer som gått den fördjupade kursen. Vi samlas regelbundet för att planera verksamheten och öva tillsammans, berättar Lindroth, som koordinerar kinestetikambassadörernas möten.

Beröm för lugnet

Tack vare kinestetiken kan en bättre ergonomi ses i vardagen. Här lyfts inte de boende upp under armarna och ställningarna planeras noggrant också till exempel vid måltider. Utöver fysiska saker fäster man uppmärksamhet vid trivsel och växelverkan.
– Även på grundkursen uppmanas man att fundera över om brådskan är äkta eller om man skapar den själv? Därför stannar vi regelbundet upp och funderar på hur vi kan göra saker annorlunda, säger Lindroth.

En del har sökt sig till enheten för att jobba, eftersom de har hört gott om kinestetiken.
– Arbetssättet ses som ett trumfkort. Det finns färre besvär i stöd- och rörelseorganen och personalen upplever att de boende är lugna, säger serviceansvarig Jonna Huhtakallio.

Särskilt minnessjuka känner lätt av vårdpersonalens känslor. När det inte finns någon brådska eller de boende inte märker av någon brådska, bevaras lugnet. Ibland behövs dock lugnande metoder.
– För någon fungerar beröring, någon gillar att lyssna på musik och någon mår bra av att prata, säger Lindroth.

Arbetsgemenskapens framgång är en orsak till stolthet

På grupphemmet Kastanja har kinestetiken redan länge varit en del av vardagen. Det målinriktade arbetet har gett resultat och det certifikat som man tidigare innehaft har nu beviljats på nytt.
– Vi vågar testa nya arbetssätt och vår personal uppdaterar regelbundet sitt kunnande under utbildningarna, berättar Huhtakallio stolt.

Kinestetikcertifikatet beviljas av Finlands kinestetikförening, Suomen Kinestetiikkayhdistys ry. Enheten bedöms vid två olika besök och mellan dem utvecklas verksamheten så att den blir ännu bättre.
– Det var lite nervöst om vi skulle få certifikatet trots att vi visste att vi gör ett bra jobb. Närcheferna har möjliggjort inlärningen och utvecklingen av arbetssätten. Certifikatet är ett fint erkännande och vi är glada över resultatet, säger Lindroth.

Till näst hoppas de professionella att verksamhetssätten ska spridas till andra boendeenheter och till hemvården.
– Arbetet kommer inte att minska under de kommande åren, tvärtom. En öppen arbetsgemenskap och rutiner som sparar på kroppen och aktiverar de boende hjälper en att orka och trivas i arbetet. Kinesetiken kräver inlärning, men betalar sig tillbaka i form av många fördelar, uppmuntrar Lindroth.