Daniel Björndahl erbjuder stöd och ett lyssnande öra:”För studerande är jag i första hand inte kurator, utan bara Daniel”

Jag har provat på många olika yrken under mitt liv. Bäst har jag ändå trivts med att vara kurator. Största delen av mitt yrkesliv har jag jobbat på högstadiet och andra stadiet. Jag arbetar nu som kurator på Yrkesakademin i Österbotten. De flesta jag träffar är 16–19 år.

Många uppfattar kanske tonåringar som en svår grupp att jobba med, men jag tänker tvärtom. Det är fint att följa med de ungas resa in i vuxenlivet och veta att det mesta småningom reder upp sig.

I gymnasiet insåg jag att jag ville arbeta med något terapeutiskt. Till en början var jag mest intresserad av att bli psykolog och tänkte att socionomstudierna skulle vara en bra inkörsport. Jag trivdes ändå så bra med dem att jag tänkte om.

När jag fick socionomexamen 2014 hade jag inte något egentligt jobb i sikte, utan sökte vitt och brett. Till min överraskning blev jag vald till ansvarig kurator i Vörå. Under de följande tio åren jobbade jag på två lågstadieskolor, högstadiet och gymnasiet.

Jag bytte till mitt nuvarande jobb hösten 2025.

Fungerar som lyssnande öra

Som kurator har jag som mål är att främja hälsa, välfärd och utveckling hos mina klienter. Jag brukar boka in ungefär fyra samtal per dag och har dörren öppen när jag inte är upptagen. Det är enkelt för studerande att titta in om något dyker upp.  

De flesta jag möter behöver i första hand ett lyssnande öra. Jag är kurator för de flesta linjerna i tekniska branschen, där man bland annat utbildar husbyggare, elmontörer och yrkeschaufförer. I mitt arbete har jag stor fördel av att jag kommer från Petalax. Jag är i grunden en jordnära och praktisk person och vet hur det är att växa upp bland skog, åkrar och traktorer.

Med mig kan eleverna diskutera sådant som känns viktigt för dem utan att jag dömer ut det. De får svära över hur svårt allting är och hur jobbiga lärarna är, det är fine. Det stannar i det här rummet. Om jag får höra något som äventyrar en minderårigs hälsa och utveckling, till exempel att någon blir utsatt för våld, är jag ändå skyldig att föra det vidare. Reglerna är väldigt tydliga på den punkten.

Skolfrånvaron har ökat

Många jag möter har problem med ångest och depression, som kan ta sig i uttryck bland annat som passivitet eller utagerande beteende. Då det är hårdare tider i samhället och världen, märker vi ett uppsving av tvångstankar och -beteende samt ätstörningar.  När hjälpbehovet är stort, ökar också trycket på lågtröskeltjänsterna.

– Om jag skulle stressa upp mig över allt jag hör skulle jag bli utbränd ganska snabbt.

Studerande i de högra tonåren är ofta mitt uppe i frigörelseprocessen från föräldrarna och övar sig i att stå på egna ben. Utmaningar med att få vardagen att rulla har blivit allt vanligare.  Skolfrånvaron har också ökat på alla stadier i hela landet, det jobbar vi intensivt och mångprofessionellt med i elevvården.

Mitt jobb är som bäst då det går bra för mina klienter, när jag ser glädjen och stoltheten då de lyckas med något som känts svårt eller jobbigt. Det svåraste är då jag inte vet hur jag ska lösa ett problem och inte heller vet vem som vet. Om klienten inte har motivation att ta itu med sina utmaningar, känns det frustrerande. Då är kollegialt stöd guld värt.

Välkommen flytt till välfärdsområdet

Det finns kring 60 kuratorer i Österbotten, varav fem är män. Alla som jobbar med det här är ganska olika, men vi har vissa gemensamma drag. En kurator ska vara empatisk och analyserande, men också ha en viss ro och stabilitet. Om jag skulle stressa upp mig över allt jag hör skulle jag bli utbränd ganska snabbt.

Sedan några år tillbaka sorterar kuratorerna under välfärdsområdet i stället för utbildningssektorn. Jag ser bara fördelar med ändringen. Kuratorerna i Österbotten har mer kontakt med varandra än någonsin tidigare och gemensamma materialbanker, vilket har ökat kvaliteten på arbetet och harmoniserat verksamheten.

Klienterna har möjlighet till lika bra service i Kronoby som i Kristinestad och allt däremellan.